Obervera att den här debattartikeln publicerades 2013.
Över världen sprids ett glatt budskap om att varje troende har rätt och möjlighet att vara frisk, förmögen och allmänt framgångsrik. Framgångsteologi är termen som används för att beskriva denna inriktning, inom framför allt protestantisk kristendom, som menar att tro på Gud garanterar framgång på livets alla områden, andligt och materiellt.
Man samlas runt en grupp av sammanlänkande läror, såsom den troendes auktoritet i namnet Jesus, det talade ordets skaparkraft (munnens bekännelse), ekonomiskt överflöd genom sådd och skörd och gudomlig hälsa.
Läran formades i USA för snart 100 år sedan och importerades till Sverige för dryga 30 år sedan, framför allt av Ulf Ekman och Livets ord.
Men när Ekman försökt dra sig från framgångsteologin träder andra fram för att fylla vakuumet: just nu Kanal 10 med den danske predikanten Jens Garnfeldt i spetsen. Tydligt är att det fortfarande finns en efterfrågan i delar av svensk kristenhet efter outspädd amerikansk framgångsförkunnelse.
Men är evangeliet om framgång verkligen ett sant evangelium? Jag trodde det. Efter att ha blivit skolad i Livets ord fick jag privilegiet att sitta vid Kenneth Hagins fötter i USA och i två år ta in läran från framgångsteologins fader. Som lärare på en bibelskola i Kenya förde jag sedan budskapet vidare till hundratals pastorer och ledare.
Jag var tvärsäker på att jag funnit sanningen – tills jag började studera Nya testamentet på grundspråket. Då förstod jag att det jag blivit lärd och lärt ut faktiskt inte oförfalskats har dragits ut ur Guds ord – som jag trodde – utan tvärtom var ett resultat av att man läst in främmande tankar i skriften. Upptäckten skakade mig i grunden och det tog över sex år av heltidsstudier och forskning för att komma ur framgångsevangeliets träskmarker till en utsiktspunkt där jag kan skåda något av Kristi outgrundliga rikedom.
Kristuscentrerad, korsformad och bibelgrundad teologi fick mig att inse framgångsteologins fattigdom på framför allt fyra områden.
Framgångsteologin är fattig för att den leder till en människocentrerad tro där Gud i praktiken blir reducerad till ett opersonligt system av andliga lagar som man använder för att förverkliga sig själv – jagets strävan efter makt, hälsa och rikedom. Guds nåd och Jesu kors byts ut mot den troendes oberoende initiativ och kungavärdighet. I stället för att leva sitt liv i en beroende jag-du relation med Gud leder framgångsteologin till att egot, Satan och andliga lagar upptar den mesta uppmärksamheten.
Framgångsteologin är fattig för att den grundas på en selektiv och endimensionell bibelläsning som inte följer de inspirerade författarnas avsikter. Det är en klipp-och-klistra teologi där bibelverser rycks ur sitt sammanhang samtidigt som man blundar för de skriftställen som motsäger det man vill tro är sant. I rikedomsundervisningen drar man från Gamla testamentet utan att lyssna till vad Jesus och resten av Nya testamentet verkligen säger om pengar och girighet.
Framgångsteologin är fattig för att den felläser Bibelns frälsningsberättelse. Resultatet blir en skev världsbild: Gud är begränsad till människans tro, Satan har makt över hela skapelsen men alla sant troende kan njuta av himlen redan här på jorden.
Framgångsteologin är fattig för att den viker av från kyrkans tvåtusenåriga resa. Det som varit självklarheter för kristna i alla tider ställs nu upp och ner: dygder som enkelhet, självförnekelse och lidande förringas och i stället helgas det som tidigare setts som dödssynder: rikedomssträvan och viljan till egenmakt.
Framgångsteologin är inte vägen framåt för kyrkan, det är en återvändsgränd som leder bort från trons centrum: Kristus och hans kors. Ta det från någon som varit där.
Mikael Stenhammar
.jpg)
