Joel Halldorf förvånar i artikeln om Ulf Ekman, när han menar att den är fullständigt unik (Dagen 13/3). De enda jämförelser Halldorf trots sina kyrkohistoriska studier kan dra till med är drottning Kristina och Sven Lidman. Den senare handlar ju knappast om någon konversion, utan snarare om en dramatisk omvändelse. Och det finns det faktiskt många.
Det är förvånande att Joel Halldorf missar Michael Harper, som på 1980-talet konverterade till ortodoxa kyrkan. Han var anglikansk präst, men framför allt en uppburen ledare i den karismatiska väckelsen. Ulf Ekman citerar honom med beundran och gillande i sin bok "Andliga rötter", vilket visar att han själv påverkats av hans exempel.
En annan pingstvän som påverkat Ekman i katolsk riktning är säkerligen pastorn David du Plessis, som hade stor ingång i den katolska kyrkan och dess karismatiska gren. Att pingstvännen Smith Wigglesworth med sin märkliga profetia över du Plessis också haft stor påverkan på Ekmans ställningstagande är inte svårt att förstå. Enligt den kommer de historiska kyrkorna uppleva en väckelse som vida överstiger vad som skett genom pingstväckelsen.
Daniel Wärn