"Skriften allena" betyder inte sololäsning

I Dagen den 11 april hade Joel Halldorf en lysande och viktig artikel om vikten av mer kyrkohistoria i utbildningen av präster och pastorer. Jag ropade högt i mitt instämmande hemma vid kaffebordet.

Lika angelägen och bra artikeln som var i sitt huvudinnehåll, lika obegriplig och sorglig var slängarna mot Luther och hans devis "Skriften allena". Varför konstruera en onödig och grundlös konflikt?

Artikeln pläderade varmt för att Skriften ska läsas tillsammans med varandra och tillsammans med andra bibelläsare och utläggare, levande och döda. Att enbart läsa själv i enrum och tro sig själv vara den fullkomliga utläggaren som på egen hand förstår allt, det leda hur fel som helst.

Martin Luther skulle själv livligt instämma i denna undervisning. Han är verkligen ingen som hävdar att den enskilde ska lämnas ensam i sitt bibelstudium, utan lärare eller vägledning av teologisk litteratur. Han är själv en teologisk gigant och beläst i kyrkohistorien, och han värnar frenetiskt lärar­ämbetet i kyrkans liv och uppmuntrar till studier. (Faktiskt lite väl frenetisk, anser nog jag med mitt arv av tro på det allmänna prästerskapet.)

Hans sats "Skriften allena" har ingenting alls med sololäsning att göra. Det är i kampen för rättfärdiggörelse och frälsning som han hävdar Skriftens absoluta särställning. Andra texter, uppbyggande berättelser, berikande kommentarer och vad det än är, har sitt stora värde, men när det kommer till frågan om frälsning och evig salighet så har vi en enda grund: Den heliga skrift. Detta är kärnfullt sammanfattat i devisen "Skriften allena".

Det är för övrigt likadant med övriga klassiska Lutherformuleringar. "Tron allena" avser uteslutande frågan om frälsning och evig salighet, och ska inte uppfattas som att vi kan leva och handla hur som helst. "Kristus allena" handlar helt om frälsningens grund, och ska inte uppfattas som att alla andra människor i kyrkan, helgon och syndare, skulle vara oväsentliga.

Det är djupt orättvist mot Luther att framställa devisen "Skriften allena" som gällande försvar för "sololäsning allena."

Sådana ordvändningar kan cementera rådande vanföreställningar och i onödan störa den kristna enheten.