Två olika trosinriktningar kan snart vara två kyrkor

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Efter 40 år har tiden kommit när det är dags att skiljas. Striden mellan svenskkyrkliga och kvinnoprästmotståndare ger ingen ny energi till svensk kristlighet. Metoden med samtal och att leva tillsammans har prövats och funnits omöjlig att använda. Därför är det bättre att genomföra skilsmässan medvetet och under ordnade former.Låt mig först konstatera att ingen av sidorna är bättre eller sämre kristna i en slags objektiv mening. Många kyrkliga strider har gått ut på att man med mänskliga medel ska bevisa vem som har teologiskt rätt och vem som har fel. I resonemanget finns en underton av att den som har rätt på något sätt kommer närmare Gud.Lösningen till konflikten står inte att finna i någon slags detektivarbete om vem som har rätt, vem som startade, eller som var först. Anledningen till att striden inte lösts är att man blundat för det faktum att det man försöker göra är omöjligt.Om man ska förena två helt skilda fenomen till att bli ett låter det endast göras genom den enes utplåning, vilket både är orätt och okreativt.Förutsättningen för alla samtal och försök att lösa konflikten är att man har utgått från att vi är en och samma kyrka med lite olika åsikter. Så är inte fallet. Vi är två olika trosinriktningar och snart två kyrkor.Det finns många sätt att definiera vad en kyrka är. Vid samtal med ärkebiskop KG Hammar valde han att lägga tonvikten på den minsta gemensamma nämnaren, gudtjänstgemenskapen. Om man inte kan fira gudstjänst tillsammans kan man inte gärna kalla sig en kyrka. Det är ett faktum att minoriteten i detta fall inte kan fira gudstjänst med majoriteten, vilket de tydligt visade vid kyrkomötets öppnande där några av kyrkomötesledamöterna valde att gå ut ur kyrkobyggnaden när nattvardsbordet bereddes.En kyrkodelning skulle föra mycket gott med sig. Som två självständiga kyrkor kan man mötas i ekumeniska samtal. Den svenska kristenheten tjänar på det hela. De som är kvinnoprästmotståndare skulle utveckla sin teologi och utöva den i full frihet. Svenska kyrkan slipper alla utträden från alla dem som går ur som en protest mot kvinnoprästmotståndarna och får bättre arbetsklimat där en grupp anställda slipper bli ifrågasatta på grund av sitt kön.Bildandet av missionsprovinsen är ett glädjande steg mot en delning som jag hoppas kommer snart. Ett värdigt avslut är bättre för alla parter än den strid som kostar så mycket.Jag vill jag tacka Dag Sandahl för tipset om hur en delning kan gå till. Det är bra för en som inte är så slipad i mötesformalia att få förslag på hur man kan använda mötesteknik.Sedan vill jag bemöta Rune Imberg som använder uttrycket ”etnisk rensning” vilket är fel. Kvinnoprästmotståndare utgör ingen egen etnicitet utan är en produkt av ett konsekvent fasthållande vid vad man själv menar är den rätta bibelsynen.Slutligen har det vädrats en del oro när det gäller kvinnoprästmotståndarnas uppehälle och andra ekonomiska spörsmål. Jag drar mig lite för att blanda in sådana mindre viktiga saker i en principdiskussion men en till synes självklar lösning är att den nya kyrkan får rätt att uppta avgift från sina församlingsmedlemmar. När det gäller kyrkobyggnaderna finns det i dag generösa avtal med en del andra kyrkor om att upplåta dessa vid behov. Det samma kan säkert göras med denna kyrka.Om Svenska kyrkans framtid vet vi ytterst lite. Det är min övertygelse att med en vettig avslutning på kvinnoprästfrågan är förutsättningarna för att denna ska bli ljus betydligt bättre.

Kvinnopräst-motståndare / Missionsprovinsen

Alla tidigare artiklar
Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Foto: Francois Mori
Foto: Francois Mori