Jessica Schedvin kritiserar (Dagen 28/2) det Kristna värdepartiet för att ”propagera mot kvinnors rättigheter”, och att göra det ”på religiösa grunder”. Hon hävdar att när fostret är ”vitalt beroende av kvinnan och alltså direkt beroende av henne har hon också rätt att bestämma över det”. Hon efterlyser vidare att abortgränsen ska ”bygga på vetenskap och en rimlig etisk diskussion” och inte på vad en ”eventuell Gud har sagt i en gammal bok”.
För det första argumenterar vi inte utifrån Bibeln utan utifrån människovärdesprincipen som säger att varje människa har ett inneboende värde i kraft av sin mänsklighet. Vi menar att detta värde åtminstone borde ge alla (även ofödda människor) rätten att inte godtyckligt dödas.
För det andra så undviker Schedvin själva huvudfrågan: Vad är det som dödas i en abort? Är det en värdefull människa eller inte? Allt hänger på hur vi svarar på den frågan. Och i sedvanlig ordning undviker hon att svara. För om en abort dödar en liten värdefull människa, så väger det faktiskt tyngre än kvinnans kroppsliga rättigheter. Den slutsatsen bygger på en rimlig etisk diskussion eftersom rätten att överleva alltid väger tyngre än rätten till kroppsligt självbestämmande.
För det tredje så är Schedvins gränsdragning (i enlighet med svensk abortlag) godtycklig och utan moralisk tyngd. Att hävda att någons starka beroende – i det här fallet fostrets – omintetgör dens grundläggande rätt till liv är precis tvärtom mot hur vi vanligtvis resonerar. Ett större beroende och en större utsatthet skapar alltid annars starkare rättigheter, och inte svagare rättigheter som Schedvins här anser. Ju svagare och ju mer beroende man är desto större rätt till stöd och hjälp har man. Därför är det faktiskt orimligt att hävda att kvinnans kroppsliga rättigheter slår ut de fosters rättigheter som har allra störst behov av kvinnans kropp. Och det blir uppenbart bakvänt att som Schedvin hävda att de foster som inte längre behöver kvinnans kropp för sin överlevnad har en starkare rätt till kvinnans kropp än de foster som har det behovet.
Att göra rätten till liv avhänglig om man är livsduglig utanför livmodern är också absurt ur andra aspekter. För det innebär att foster på 1950-talet fick människovärde långt senare än vecka 22 som idag. Detsamma gäller foster i länder som saknar den svenska sjukvårdstekniken. Även de får sitt människovärde långt senare enligt detta kriterium. Men det är absurt att låta tekniken definiera vilken människa som har värde.
Tyvärr stannar Schedvins retorik på det ytliga etiska plan som vi vant oss att abortliberaler i den svenska debatten har. Det blir lätt så när man försöker försvara det oförsvarbara.
Mats Selander, talesperson
Annette Westöö, talesperson
För Kristna värdepartiet
