Vi vill lyfta troendedopet - och välkomna barndöpta

Vi vill ännu tydligare lyfta troendedopets välsignelse men samtidigt hitta ett sätt att som medlemmar välkomna personer från andra kristna församlingar där man aktivt levt ut sin tro men har med sig en annan dopsyn. Det skriver Niklas ­Pien­soho och Urban Ringbäck.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

En artikel i Dagen om en process kring medlemskap i våra två församlingar har skapat reaktioner. En del positiva, en del negativa och en del där konstruktiva synpunkter tillförs. Vi välkomnar detta, och gläds över en i de flesta fall god samtalston i en fråga där det finns många och komplexa bottnar. Vi vill här ge en bakgrund till den process som nu blivit offentlig.

Under en tid har våra församlingsledningar var för sig arbetat med frågan om medlemskap och särskilt frågan om kopplingen mellan medlemskap och dop. Längs vägen har vi upptäckt att många frågeställningar är gemensamma. Vi har ägnat mycket tid åt samtal, bön och bibelstudium och vi har nu i både Filadelfia i Stockholm och Smyrna i Göteborg inlett samtal i församlingen. Det finns flera skäl till att frågan om kopplingen mellan dop och medlemskap är brännande. Låt oss nämna några av dem:

Många varmt troende vänner kommer från församlingar med annan dopsyn än vår, men väljer ändå att dela vår gemenskap. Vår erfarenhet är att de som väljer att dela vår församlingsgemenskap har stor respekt för vår dopsyn, men man upplever en svårighet i tanken på att man måste döpa sig för att få bli medlem. Eftersom man fortfarande betraktar sitt barndop som giltigt riskerar ett troendedop i dessa fall att reduceras till en ren medlemsformalitet och inte till en handling i tro. Särskilt ömmande är de fall där man som gifta kommer ur olika doptraditioner, och där bara den ena parten får bli medlem trots att man delar helt den kristna tron och församlingsgemenskapen för övrigt. En del av dessa kommer dessutom från samarbetsförsamlingar som redan är en del av pingstgemenskapen.

Historiskt har Pingströrelsen och våra församlingar gått mot en allt öppnare församlingsgemenskap vilket har lett till att få inslag är förbehållna medlemmar. I praktiken har vi redan inlemmat ett antal människor som lever med barndopet som sitt dop. De deltar i hemgrupper, engagerar sig i olika uppgifter och vi möts vid nattvardsbordet och i gudstjänstgemenskapen. Vi tror att det är klokt att det formella medlemskapet, så långt det är möjligt, speglar den verkliga församlingsgemenskapen. Annars finns det risk att medlemskapet blir främmande och känns konstruerat eftersom det inte relaterar till den verkliga församlingsgemenskapen.

I den här processen har vi blivit än mer övertygade om att vi ska förkunna och praktisera endast ett dop: Dop genom nedsänkning i vatten och som uttryck för en personlig tro. Här har vårt bibelstudium och våra samtal fördjupat vår övertygelse. Med bevarad respekt för andra kristnas doptraditioner vill vi stå fast vid det vi uppfattar som den ursprungliga nytestamentliga modellen. Att respektera andras övertygelse behöver inte betyda att man tonar ner sin egen. Tvärtom. Vi vill ännu tydligare lyfta troendedopets välsignelse i den offentliga förkunnelsen liksom i det enskilda samtalet med den som söker våra församlingars gemenskap.

Detta handlar alltså inte om en förändrad dopsyn, det handlar om synen på och ordningarna kring medlemskapet. Vi vill pröva en väg där vi behåller vår nuvarande praxis som huvudväg in i församlingen: En personlig tro som följs av dop. Vi uppfattar att detta är helt okomplicerat för en överväldigande majoritet av de människor vi betjänar. Men vi vill också hitta ett sätt att välkomna som medlemmar personer som kommer från andra kristna församlingar där man aktivt levt ut sin tro men har med sig en annan dopsyn.

Med detta förslag vill vi inte ge uttryck för en teologi som jämställer barndop med ett dop som sker efter en omvändelse men vi vill hitta en ordning som gör att medlemskap och församlingsgemenskap även i fortsättningen följer varandra. Vi vill också ge uttryck för en respekt för andra människors tro och övertygelse, även om vi inte delar den.

Vi tar inte lätt på de teologiska aspekterna på denna fråga. Vi har med oss ett mångårigt samtal som förts i pingstgemenskapen. Likaså närgångna, ärliga och berikande samtal med kristna ur andra traditioner än vår. Och till detta alltså ett förnyat studium av Nya testamentets undervisning om tro, dop och församlingsgemenskap.

Vi söker en ansvarsfull väg framåt i ett nytt landskap. I trohet mot Ordet och i kärlek till människor.

Niklas Piensoho, föreståndare Filadelfia i Stockholm

Urban Ringbäck, föreståndare Smyrna i Göteborg. 

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Pingst ledare
Umeåpastorn Ulf Sundkvist är glad över de närmare 650 frivilligledare från norra Sverige som i helgen möttes i Folkets hus i Umeå. Han tror att samverkan mellan församlingarna är nyckeln till framtiden. 
Foto: Thomas Österberg
Foto: Thomas Österberg
Könsdysfori
Maria Hansson är kristen och transaktivist.
Foto: Privat
Foto: Privat