“Thandabantu” - han som älskar folket

Han vet inte riktigt själv var han hör hemma, men folket i White River i Sydafrika anser att hans hem är där. Där kallas han “Thandabantu” som kan översättas “han som älskar folket”.

Lennart Karlssons föräldrar var missionärer, utsända av Svenska alliansmissionen (SAM) tillsammans med många andra svenskar som missionerade i Sydafrika i början av 1900-talet. Johan och Naemi Karlsson ligger bägge begravda i landet.

Hustrun Linnea har samma bakgrund.

- I dag finns bara en SAM-missionär i Sydafrika och hon åker hem i september, berättar Lennart.

SAM-missionärer har planterat församlingar i Zimbabwe, Sydafrika, Malawi, Swaziland, Botswana och Moçambique.

Lennart ser sig själv som missionär, men han har aldrig haft underhåll från Sverige utan försörjt sig som läkare. Banan började på det lilla missionssjukhuset i White River som startades med hjälp från Sverige i slutet av 1950-talet. Lennart blev första läkaren där och fanns kvar tills alla missionssjukhus i Sydafrika förstatligades 1976.

- Det fanns då 120 missionssjukhus som startats av olika samfund. Alla övergick till staten.

I och med detta förändrades personalbilden. De som hade missionärsstatus försvann till andra områden, och Lennart valde att ägna sig åt läkarutbildning vid universitetet i Medunsa, nära Pretoria. Där satsade man på att utbilda afrikanska läkare, och det var något som intresserade Lennart. I Sydafrika fanns 1000 svarta läkare och 23 000 vita vid den tiden.

- Det var en väldig obalans, säger han.

Han var vice rektor för universitetet när han 1990 blev ombedd att gå in i nya uppgifter. President de Klerk hade i samband med Nelson Mandelas frigivande beslutat att satsa motsvarande två miljarder kronor på att lyfta landets fattiga. Det skulle ske i olika projekt och Lennart fick ansvar för sjukvården. Han fick 600 miljoner att i stort sett omsätta efter eget huvud och under sex år lät han bygga 350 sjukvårdskliniker, initierade vatten- och jordbruksprojekt och satte igång program för äldre.

- En intressant tid, säger han på sitt lugna och sakliga sätt.

Det var under den här tiden han fick träffa Nelson Mandela, något som han ser som en av höjdpunkterna i livet.

Lennart behärskar svenskan väl och talar även engelska och boerspråket afrikaans och zulu. Det senare har varit en oerhörd tillgång för honom som läkare i landet. Zuluspråket bygger till stor del på bildspråk och metaforer, och det kan bli problem om läkaren inte är välbekant med språket i en vårdsituation.

Under halvåret i Sverige undervisade Lennart i sex års tid på en internationell kurs som ingår i sjuksköterskeutbildningen på Hälsohögskolan i Jönköping.

- Det har jag slutat med nu, jag läser inte längre så mycket medicin.

Men aktiv är han fortfarande. Hans senaste stora projekt har rört hiv- och aidsproblematiken. Han och ytterligare en SAM-missionär utbildade pastorer, som de hoppades skulle föra kunskapen om viruset ut i byarna.

- Men det fungerade dåligt så vi riktade i stället in oss på församlingarna. Vi har nu utbildat folk som leder cellgrupper. På vissa platser har det fungerat bra men på andra har det tagit lite längre tid. Det är inte helt enkelt med ett program som sträcker sig över sex länder.

Han har utarbetat ett studiehäfte som lär hur man tar hand om människor som är döende i aids. Det tar även upp myter som florerar, till exempel att ett samlag med en oskuld skulle kunna bota sjukdomen.

- Det är troligen en av orsakerna till att det förekommer så många våldtäkter i storstäderna.

Många andra samfund har bett få använda studiehäftet, och det har blivit översatt till fyra språk.

Lennart menar att aids är den största katastrofen i världens historia.

Förutom utbildningsprojektet har Lennart de senaste fem åren låtit bygga ett hospice för döende aidspatienter med hjälp av gåvomedel. I dag finns där 13 vårdplatser.

- Sedan har vi fortsatt med att hjälpa föräldralösa barn. Där vi jobbar bor cirka 300 000 människor och vi har 3 000 föräldralösa barn registrerade. Av dem är mellan 300 och 400 helt utan någon vuxen.

Det är detta projekt som Lennart Karlsson prioriterar just nu. Med sin pickup åkte han runt och såg till att de åtminstone fick majsmjöl innan han for till Sverige förra veckan. Och han planerar ett center där de kan få hjälp med enklare utbildning.

- Det kan göra skillnad om de kan försörja sig eller inte.