Familj

Hon predikar i SVT:s långfredagsgudstjänst

Johanna Suban: Jag har varit med i tv och andra medier många gånger på grund av min sportkarriär, men aldrig som präst

Johanna Suban predikar på långfredagen i SVT.
Sveriges Television sänder i år påskens gudstjänster från S:t Mikaels kyrka i Örebro. På långfredagen predikar Johanna Suban, komminister i församlingen.

Johanna Suban flyttade till Sverige för 4,5 år sedan då hon fick ett jobb i Örebro pastorat i Sverige. Hon har tidigare jobbat bland annat som sjukhuspräst hemma i Finland och före prästvigningen arbetade hon som HR-chef inom stora företag.

Vad gäller långfredagens gudstjänst så är det en debut, hon har inte gjort något liknande framträdande tidigare. Dagen gjorde en intervju med henne 2017 där hon bland annat berättade om sin tidigare karriär som elitdomare i ishockey. Hon dömde bland annat i flera OS-turneringar.

Hur känns det att få predika för svenska folket via tv på långfredagen?

– Det är en fin möjlighet och en utmaning. Jag har varit med i tv och andra medier många gånger på grund av min sportkarriär, men aldrig som präst och på svenska. Det är helt annan sak när man inte är i sin bekvämlighetszon och då menar jag språket. Men jag tycker om utmaningar och är van vid att predika och prata i stora samlingar. Men jag känner mig alltid ödmjuk innanför predikan.

Du var med i en artikel i Dagen hösten 2017 där du sa att du ville lära dig så bra svenska som fort som möjligt – hur har det gått?

– Det har gått bra. Jag har jobbat målmedvetenhet med att få språket bra. Jag läser och lyssnar mycket på svenska för att öka mitt ordförråd, att fånga olika begrepp, ordspråk, och idiom och hur man använder dem mångsidigt i sitt språk.

– Jag vågar använda språket fast jag vet att det blir fel ibland. Men jag har fått oerhört mycket beröm för hur snabbt jag har lärt mig och hur bra min svenska har blivit. Och det gör att jag orkar fortsätta att kämpa med språket och att våga prata. Jag tänker att man kan lära sig allt om man har motivation, vilket jag har. Man blir aldrig färdig med ett främmande språk. Så jag kommer få kämpa på också i framtiden.

Kommer gudstjänsten hållas på svenska eller finska?

– Den är på svenska, men jag ville ha med mig någonting i gudstjänsten från den finska kulturen. Så det blev en finsk cellist som spelar ett vackert cellostycke från en finsk fastetidspsalm. Och en av vår sverigefinska ideella medarbetare läser en episteltext. Och så jag förstås, med min finska brytning som sverigefinsk präst.

Du har bott i Sverige nästan i 4,5 år nu, vad saknar du mest med Finland?

– Från Finland saknar jag något jag skulle vilja kalla gärningens kultur. Färre ord, fler gärningar. Det innebär lite färre och kortare diskussioner och där man bestämmer hur man vill göra och sen kör på det, oavsett om alla håller med. Man kan inte alltid tillfredsställa alla, man måste våga ta beslut och agera.

– Sedan saknar jag förstås mina kära och nära i Finland.

Vad tycker du är bäst med Sverige?

– Jag trivs bra i Sverige, det är ett vackert nordiskt land, med ett samhälle som snabbt förändras och blir alltmer heterogent.

– Båda länder har sina för- och nackdelar men Finland kommer alltid vara mitt hemland och jag är stolt över mina rötter.

– Ju längre tid jag bor här i Sverige desto mer ser jag både likheter och olikheter.

Men om kriget skulle komma också till Finland tvekar inte Johanna.

– Då har jag bestämt att åka till Finland och där kommer jag att försvara mitt land.

Johanna Suban, komminister i Örebro.

De bibelställen du har att utgå ifrån är väl rätt givna, vad hade du ha för vinkel i år?

– Min vinkel var att korset är det avgörande. Vi alla är med om lidandet, mer eller mindre, under vårt liv. Man kan ifrågasätta just då, mitt i lidandet, var är Gud? Men vår Gud är en lidande Gud! Vi kan se Gud där han dör på korset. Där är vår Gud. Utan kors finns ingen väg till Fadern. Kristus dog för att leda oss till Gud och han dog för våra synder. Resten får du lyssna från långfredagens predikan.

Är det svårt att variera sig och inte bli en kopia på sig själv, speciellt när det gäller bibeltexter som man predikat över många gånger innan?

– Det tycker jag inte. Kontexten vi lever i varierar hela tiden, och som predikant jag vill knyta predikan till de frågorna och träffytor som vi har i vår tid, här och nu. Jag tänker att som predikant måste man våga ta ställning, välja sitt spår och våga vara en tolk. Ge en intryck. Jag vågar säga vad jag själv tycker behöver sägas. Jag vågar använda min röst som predikant.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig