Bussmissionen med sin vinröda Cafébuss fyller 20 år. Det har man firat dels vid en samling i Pingstkyrkan Rottne, sedan ska det hållas en likande samling i Sävedalen senare i vår.
Men det var faktiskt redan 2001, då Kaj Lidman från Göteborg kände Guds kallelse att köpa en buss. Syftet var att det skulle bli en en Cafébuss med uppdraget att finnas på olika festivaler, marknader, torg och i nattlivet kom till. Prislappen var närmare en miljon och satsningen var av Kajs egna pengar. Intresset för verksamheten ökade och 2003 bildades föreningen Bussmissionen, med representanter ifrån olika kyrkor. Kaj Lidman ställde Cafébussen till den nybildade organisationens förfogande. Nu har det gått 20 år och många mil har rullats.
Hur mår Cafébussen anno 2023?
– Det går bra. Allt fler nya platser och församlingar önskar få besök av oss, berättar Ove Jonsson, bussens mångårige chaufför. Det har blivit mer att göra för oss efter pandemin.
Ove Jonsson menar att det finns en större längtan efter något mer i livet i dag än för 20 år sedan. Att vår värld är ”orolig,” med kriget i Ukraina, priserna som stiger på livsmedel gör att folk har blivit mer öppna med att samtala om Jesus.
– Som en kvinna frågade mig (Ove) tre gånger en gång vi var ute: ”Tror du på Jesus till 100 %?” Ungdomar frågar också: “Är du kristen?” Ja, blir mitt svar. Då har de en följdfråga: “Är du det på riktigt?”
Även när det gäller ekonomin har saker och ting förändrats sedan starten. Föreningen har ett större nätverk i dag och fler vill vara med och sponsra i dag än för 20 år sedan. Ove Jonsson understryker att det gäller att ha kontakt med de som ger, med information om vad som händer, genom sms, mejl och föreningens nyhetsbrev – Hållplatsen som kommer ut fyra gånger om året.
Hur stor besättning har ni som hjälper till och är ute med bussen?
– När vi besöker en plats försöker vi ha med oss en ”grundbesättning” som kan vara 2–10 personer. Men sedan jobbar vi alltid med de lokala församlingarna på platsen. Så vi hjälps åt. Bussen blir en ”träningsplats” att få dela sin tro på ett naturligt sätt.
För det mesta är det (Ove) som kör, men det finns har andra som kan hoppa in när han har haft förhinder. Och bussen som Ove kör är faktiskt samma Cafébuss som vid starten, en Volvo årsmodell 86:a, så den är 37 år och har rullat över 100.000 mil.
– Hur länge den håller, ja det vet vi ju inte. Men vi försöker hålla efter den och serva den, byta olja och filter regelbundet. Samt köra försiktigt. De fem sista gångerna som vi har varit på Besiktningen har ”Protokollet varit blankt,” inget att åtgärda. Det är vi ödmjukt tacksamma för.
Ett fint minne som Ove Jonsson bjuder på inträffade under en Cafébussens resor förra året, som gick till Sundbyberg. Bussen stod nära nedgången till tunnelbanan och man bjöd på fika och det blev många tillfällen till goda samtal där bussens personal också fick berätta om sin tro.
– Vid ett samtal var det ”djup” nöd och vi frågade om vi fick be om Guds välsignelse för personen? Ja, blev svaret!
– En man hade inte ätit på flera dagar och fick mat av oss och blev så glad.
– En annan ung man, 27 år var så blek (såg inte frisk ut) och armarna var sönderstuckna, då han var sprutnarkoman. Men han blev så glad över de tre bullarna han fick och att vi samtalade med honom. Han fick också syn på Sebastians Staksets bok om sitt liv, som fanns på ett av borden. Han fick boken av oss och sa, ”Den ska jag börja läsa i kväll!”
Hur ser framtiden ut för föreningen?
– När det gäller framtiden så planerar vi vidare som förening, för behoven är stora. Vi hoppas att fler vill vara med och hjälpa till och få berätta om sin tro över en kopp kaffe i en varm buss en natt på något torg.
