”Jag tänkte: Hur kan jag utnyttja att alla stirrar på mig?”

För drygt tjugo år sedan var Lena Nordquist med om en olycka som förändrade hennes liv. Nu fyller hon fyrtio och konstaterar att hon har suttit i rullstol längre än hon har kunnat gå. Samtidigt firar hon 20 år som kristen.

Lena Nordquist skrattar ofta. Flera gånger under intervjun.

– En del säger till mig: ”Du är alldeles för glad”, men det handlar mest om att jag väljer att inte gräma mig. Jag har träffat så många negativa människor och tänkt ”så vill inte jag bli”. Visst, ibland är jag ledsen. Och en dag kan jag få vara det, men sedan räcker det.

Om man inte visste vad Lena Nordquist har gått igenom kan en sådan kommentar kanske låta lite klämkäck. Men hon vet vad hon talar om; hennes optimistiska livshållning har flera gånger satts på prov.

Hon var 19 år gammal och cyklade till en universitetsföreläsning i Uppsala när en lastbil oväntat svängde och körde in i henne – och sedan rakt över hennes mage. Tolv ton lastbil. Bäckenet krossades, kroppen slets nästan itu.

– Det var ett mirakel att jag överlevde, konstaterar Lena Nordquist, som efter olyckan opererades i timmar och fick ligga flera veckor i respirator. Hon blev kvar på sjukhuset i fem månader och fick under den tiden beskedet att hon aldrig skulle kunna gå igen. Förutom att försöka acceptera det oundvikliga och anpassa sig till ett liv i rullstol, blev hon lämnad av sin pojkvän. Hon förklarar att det är vanligt i sådana situationer.

– Det finns studier som visar att nittio procent av killarna drar om deras flickvän skadar sig, men siffran är det omvända om det är killen som skadar sig. Då stannar flickvännerna. Det är ganska intressant.

Återupptog sina studier

Efter olyckan fick Lena Nordquist rådet att flytta hem till sina föräldrar i Småland, men det var aldrig ett alternativ. Redan tre veckor efter utskrivningen från sjukhuset återupptog hon sina studier på apotekarprogrammet vid Uppsala universitet.

– Att ge upp fanns inte på kartan. Livet skiter sig, men det gör det ju för alla. Man får bara gå vidare.

– Men i början var det kaos. Lokalerna på universitetet var ju inte alls anpassade efter någon i rullstol. När jag kom in i labbsalen sa en handledare ”Du kan ju inte vara här”, men jag svarade bara ”Det kan jag visst”, säger Lena och skrattar till.

Fann gemenskap i kyrkan

Den där inre kämpaglöden har Lena Nordquist haft sedan hon var liten, menar hon.

Som barn var hon utsatt för mobbning och först när hon började högstadiet fick hon en vän. Vännen visade sig vara kristen och bjöd med Lena till församlingen Arken i Värnamo. Även om Lena till en början tyckte att allt var ”jättekonstigt” – särskilt tungotalet – fann hon en genuin gemenskap som hon trivdes i. Ändå skulle det dröja tills efter lastbilsolyckan innan hon tog steget att bli kristen fullt ut, berättar hon.

Vid tiden för olyckan hade hon precis kommit tillbaka till kyrkan. Hon hade hittat till gudstjänsterna i Uppsala pingstkyrka och börjat i en gospelkör där.

– Efter olyckan tänkte jag: Hur kan det här hända om Gud finns? En period kände jag mig väldigt bitter och tänkte: Så här dåligt kan man inte ha det, är jag inte värd någonting?

Medbjuden till Carolakonsert

Tvivlet gnagde i henne, men en dag blev hon medbjuden på en Carola-konsert på Livets ord och bestämde sig – trots sektvarningar från föräldrarna – att gå dit. I anslutning till konserten predikade amerikanen Eastman Curtis om ”glädjen i Gud”.

– Då kände jag väldigt starkt: Den glädjen vill jag ha! Jag hade liksom tappat min glädje och ville ha den tillbaka. Den kvällen gav jag mitt liv till Gud, säger Lena Nordquist.

– Efter att jag varit så nära att dö, kändes det ännu viktigare att ta ett beslut att följa Jesus. Jag ville vara trygg med att komma till himlen.

[ Janne Blom: ”Jag måste leva helt för Gud, oavsett om mina ben funkar” ]

Tillbaka i Småland

Det har gått drygt tjugo år sedan Lena Nordquist skadade sig – och sedan blev kristen. I dag lever hon med sin man Tomas och deras två barn, fyra och åtta år gamla, i en villa i småländska Barnarp.

– Många sa att det skulle vara farligt för mig att bli gravid eftersom jag har skruvar överallt i kroppen. Men jag lyssnade bara med ett halvt öra. Och i dag har vi två välmående barn!

Barnen ger Lena Norquist mycket glädje, likaså jobbet som apotekschef. Hon märker dock att en del kunder blir osäkra när de ser henne i rullstol. Men då är hon noga att ta första initiativet.

– Jag brukar rulla fram direkt och säga: Hej, välkommen hit! Vad kan jag hjälpa dig med?

– När jag hamnade i rullstol märkte jag snabbt att alla stirrade på mig, och då tänkte jag: Hur kan jag utnyttja att alla tittar? Mitt sätt har blivit att sprida glädje.

Cancer-diagnos blev ny prövning

Även när hon möter motgångar försöker Lena Nordquist se möjligheter. Som för tre år sedan, när hennes man diagnosticerades med cancer.

– Jag fick använda styrkan som min skada har gett mig. Det var bara att kämpa på!

Tomas är nu friskförklarad. I framtiden hoppas Lena Nordquist att hon och familjen får ”må lite allmänt bättre”, men framför allt lever hon dag för dag.

– En del säger att ”sen” kommer allt bli bra. Men när är ”sen”? Jag försöker leva här och nu!

---

Fakta: Lena Nordquist

Bor: Barnarp, Jönköping.

Familj: Gift med Tomas. Barnen Ängla 8 år och Josef 4 år.

Yrke: Apotekschef, leg. apotekare.

Intressen: Sång, rullstolsbasket.

Favoritbibelord: Jes 53:4-5.

Aktuell: Fyller 40 år den 22 juni.

Så firar jag födelsedagen: Med öppet hus och husvagnssemester till Skagen och Legoland.

Kuriosa: Medverkade i tv-programmet ”Mot alla odds” där hon tillsammans med de andra deltagarna genomförde en 150 mil lång resa från Zambia till Namibia.

---