Recension: Feelgood som väcker tankar om ledarideal

Titel: Inte bara amen och halleluja

Författare: Aili Lundmark

Förlag: Hoi förlag (258 sidor)

Genre: Skönlitteratur

“Inte bara amen och halleluja” är en roman i frikyrkomiljö, vilket genast väcker min nyfikenhet. Den handlar om Josefin som är 25 år och medlem i Påskkyrkan i Uppsala. En av församlingens andrepastorer är den karismatiska Torsten vars inflytande blir allt större. På hans initiativ startas en bibelskola där många församlingsmedlemmar, bland andra Josefin, bestämmer sig för att gå. Men är Torsten verkligen den herde han utger sig för att vara?

Boken beskrivs som en underfundig feelgood, vilket är en passande beskrivning. Det mest underfundiga är berättelsens karaktärer som alla är starka stereotyper. Det finns en stor igenkänning, men den stannar inte där. Jag känner igen lokalerna, retoriken, tron, tvivlet och situationerna där man ber att Gud ska gripa in. Allt finns med. Jag skulle vilja likna berättelsen vid en oblandad saft. Ett starkt koncentrat av frikyrka där precis allt är draget till sin spets.

Det är ändå inte en läsning som är hundra procent feelgood. Igenkänningen är tudelad. Boken får mig att le men också att känna ett skav. Det skaver att läsa om ledare som missbrukar sin position. Det skaver att läsa om unga människor som vill tjäna Gud men som får fel förebilder. Det skaver att läsa om naivitet och att inte våga säga nej. Författaren Aili Lundmark skriver på Instagram att hon vill väcka tankar om ledarideal och vårt ansvar att tänka själva. Skavet i mig är ett bevis på att hon lyckas.

[ Aili Lundmark: Det finns ledare med rovdjursmentalitet ]