Recension: Omöjligt att inte bli berörd

Titel: “Gömstället”

Författare: Corrie ten Boom, med John och Elizabeth Sherill

Förlag: Sjöbergs (302 sidor)

Genre: Biografi

Många är de böcker som skildrar judarnas öde under andra världskriget. Gång på gång frågar jag mig hur det är möjligt att sex miljoner människor miste livet för att de tillhörde ett visst folkslag, en viss religion? Därefter frågar jag mig hur jag som kristen hade agerat om jag levt under Nazitysklands styre. Vad hade jag gjort för att hjälpa till? I Corrie ten Booms Gömstället finner jag ett exempel som jag önskar jag kunnat leva upp till.

När de familjeägda urmakeriet i nederländska Haarlem firar sitt hundraårsjubileum kan ingen föreställa sig vad som ska komma att utspela sig i samma lokaler bara några år senare. Aldrig kunde den 45-åriga, ogifta urmakerskan Corrie tro att hennes ganska händelselösa liv snart skulle innehålla mer spänning än hon egentligen ville ha. Ingen kunde veta att hon inom några år skulle vara ledare för ett omfattandet arbete med att gömma judar undan nazisterna. Inte heller kunde någon förutse Corries och familjens öde i fångenskap. Ska Guds omfattande kärlek – som skyddat dem hittills – kunna bryta fram även i koncentrationslägret?

[ Regeringen: Hatet mot judar är ett gift i vårt samhälle ]

Gömstället gavs ut första gången 1971 och i nyutgåvan presenteras den som en internationell klassiker. John och Elizabeth Sherrills välskrivna historia om Corrie ten Boom är lätt att ta till sig och svår att lägga ifrån sig. Det personliga berättandet gör det omöjligt att inte beröras. Att Sjöbergs förlag väljer att ge ut boken på nytt ger fler generationer möjlighet att ta del av ten Booms starka vittnesbörd. Och att det sker just nu, när mycket i världen står på sin spets, känns mycket lägligt.

Majoriteten av oss som lever i dag har inte behövt ta ställning till om vi ska gömma judar eller inte, men vi står inför andra dilemman. Att då få läsa om och inspireras av Corrie ten Booms trofasthet, handlingskraft och medmänsklighet – det ger mig hopp.