Musik

Själfull sydstatsgospel när Cobb tolkar psalmer och spirituals

“Brent Cobb har alltid varit en fantastisk sångare, men frågan är om han inte sjunger bättre än någonsin här”

Brent Cobb "And now, let's turn to page ..." Skivomslag (2022).

Brent Cobb

“And now, let’s turn to page …”

(Ol’ Buddy Records/Border)

Betyg: DDDD

Flera americana-artister har på senare tid släppt skivor med tolkningar av traditionella psalmer, hymner, spirituals och läsarsånger; det som i USA kort och gott kallas gospel. Som David Ramirez ( “Backslider”) och Shelby Lynne ( “The servant”). Nu är det Brent Cobbs tur med “And now, let’s turn to page… “.

35-årige Brent Cobb har tidigare släppt fyra starka skivor i gränstrakterna country/rock. Han har också skrivit låtar åt artister som Miranda Lambert och Oak Ridge Boys. Om hans efternamn låter bekant, kan det bero på att han är kusin med Dave Cobb, den mest hyllade och anlitade americana-producenten de senaste åren. Kusinen har varit inblandad i Brents tidigare skivor och har även producerat den här.

Brent Cobbs kärlek till de här välkända, närmast utslitna, sångerna går inte att ta miste på. Han tolkar dem på ett innerligt och respektfullt sätt, men gjuter nytt liv i dem och gör dem till sina egna.

Det är varmt, själfullt och svängigt – som i “Just a closer walk with Thee”, “In the garden” och “Softly and tenderly” och ibland underbart gitarrockigt – som i “Are you washed in the blood?” och “We shall rise “.

Brent Cobb har alltid varit en fantastisk sångare, men frågan är om han inte sjunger bättre än någonsin här. Jag är väldigt svag för hans country-souliga röst, som här verkligen kommer till sin rätt i sånger som “When it’s my time” och “Old country church “.

Bland de som medverkar på skivan finns Brents pappa Patrick Cobbs sånggrupp Antioch Gospel Trio, liksom Southern soulartisten Anderson East och countryartisten Caylee Hammack.

Brent Cobb säger själv i en intervju att han ville att skivan skulle låta som ett möte mellan Elvis Presley, Otis Redding och Lynyrd Skynyrd. Jag kan konstatera att han lyckats; det här är den bästa sydstatsgospel jag hört på länge.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig