Det handlar om styrka, inte svaghet

I samma ögonblick som orden hade lämnat min mun insåg jag hur missvisande, faktiskt totalt felaktiga, de var. “Vi lever i en kaotisk tid i världen, i Europa och i Sverige. I sådana lägen är det alltid svaga grupper som drabbas mest”, sa jag när jag inledde mitt uppdrag som moderator för en tvådagarskonferens för FUB Västra Götaland. (FUB heter numera just bara FUB, eftersom uttolkningen “Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna” blivit föråldrad genom att beteckningen “utvecklingsstörd” ersatts av “person med intellektuell funktionsnedsättning” eller i kortform IF.)

Missvisande? Inte det faktum att de som har sämst utgångsläge blir mest utsatta i svåra tider. Det stämmer tyvärr till hundra procent.

Däremot var det lika hundraprocentigt fel att hävda att åhörarna skulle vara svaga. Det gäller inte dem som själva har IF. Och det gäller inte heller deras föräldrar, syskon, gode män, assistenter och vänner. Tvärtom krävs det av den första kategorin en styrka av oanade mått att motbevisa fördomar, att klara av vardagen, att göra sig förstådd i en oförstående omvärld. Och av den andra en uthållighet att kämpa mot orättvisor, att kräva att lagstadgade rättigheter inte inskränks, att pröva nya vägar när alla dörrar tycks vara stängda.

[ Felicia Ferreira: Låt mig presentera vår nya kolumnist ]

Under måltidsrasterna byter vi berättelser med varandra. Vi skrattar åt oförstående biståndshandläggare som krävt svar av våra barn på för dem obegripliga frågor. (”Hur viktig är den sociala gemenskapen på din dagliga verksamhet för dig?” är mitt eget favoritexempel, ställd till min dotter som i stort sett saknar tal men som nickade ivrigt när jag översatte den: “Tycker du att det är kul att du har kompisar på jobbet?”) Vi jämför hur lång väntetiden är för att få prövning i förvaltningsrätten av ännu ett avslagsbeslut och hur liten chansen ändå är att vinna mot kommunen. Vi suckar över hur personer ramlar mellan försäkringskassans och arbetsförmedlingens stolar.

Och sedan reser vi oss igen med förnyad kraft.

—  Elisabeth Sandlund

Och sedan reser vi oss igen med förnyad kraft. När det lokala bohuslänska bandet “4 sekunder” på kvällens fest får dansgolvet i gungning med Sareks hitlåt från 2003 “Jag ska följa dig genom eld och vatten, över land och hav. Genom tid och rum, ja alla mina dagar ska du få” är det både en kampsång och ett löfte om att inte ge upp.

Personer med funktionsnedsättning, vare sig den är intellektuell eller av annan art, är inte svaga, inte heller deras företrädare. Och så länge ledstjärnan är övertygelsen om det okränkbara människovärdet är kampen för rätten till ett liv som andra samtidigt kampen för ett människovärdigt samhälle för alla, oavsett förutsättningar.

[ Dottern lärde Anna Pella att ta vara på livet - medan det pågår ]