Den manliga ledaren är norm i frikyrkan – men inte länge till

Det pågår en befriande diskussion om kvinnliga ledare i frikyrkorörelsen. På 1960-talet avgjordes kvinnoprästfrågan i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan avvisar fortfarande kvinnliga kyrkliga ämbeten. Som uppväxt i frikyrkorörelsen är min erfarenhet att kvinnor som ledare aldrig varit ifrågasatta på ett rent teoretiskt plan – däremot i praktiken. Kvinnor har lett barnverksamhet, socialt arbete och i viss mån missionsarbete men på föreståndarsidan en känsla av att “kvinnor göre sig icke besvär”. Det är rent ut sagt för dåligt.