Vem är jag att säga att någon inte är “riktig” kristen?

Jag svarade med min trevligaste ”service-minded” ton: ”Hej, vad kan jag hjälpa dig med?”. Eftersom jag hade titeln administratör var det jag som fick ta samtalen med kunder. Kvinnan på andra sidan telefonen lät upprörd och hade en ton av ”nu är det nog”. Hon hade hoppats på mer från oss, sa hon, och berättade att vi grusat hennes intentioner med att använda vår tidning för evangelisation, genom att vara för mesiga.

Jag berättade om vår strategi för att möta människor där de är, och på ett naturligt sätt väcka nyfikenhet. Hennes replik var att personerna vi jobbade med ”inte ens är riktiga kristna”. Där tappade hon mig. Jag försökte behålla min trevliga ton, men för att vara ärlig så var det en utmaning. Kunden har inte alltid rätt, tänkte jag.

Efter samtalet kände jag mig illa till mods. Vem är hon att säga att någon inte är en ”riktig” kristen? Jag är den första att erkänna att jag också gjort mig skyldig till att tänka så om andra. Men jag har också kommit till insikten om att jag inte har någon rätt att tänka så. För vem är jag egentligen? Jag har ingen aning om vad som rör sig inom någon annan. Inte heller är det min uppgift att döma någon annan.

Min längtan är att vi en dag ska få dela tron tillsammans.

—  Hedvig Rizell

Att dömas på grunden av att man inte är en ”riktig” kristen, beskriver ett av mina favoritband, LANY, i deras låt ”I still talk to Jesus”. Sången inleds med ”If there’s a heaven, I hope that I get in but I probably won’t. I break all the rules, do all the things the Bible says don’t” (om det finns en himmel, hoppas jag att jag får komma in, men det gör jag troligtvis inte. Jag bryter alla regler, gör alla saker Bibeln säger att man inte ska göra) och resten av låten handlar om hur personen trots allt fortsätter prata med Jesus – trots att han inte lever så som han porträtterar ett ”kristet liv”.

[ David Fiske: 2000 år senare har vi inte lärt oss någonting ]

Jag har vänner som jag växte upp med i kyrkan som inte har något med kyrkan att göra i dag. Det finns personer i mitt liv som varit på min bönelista sedan jag var barn, och jag hoppas att de ska få tag på Jesus. Min längtan är att vi en dag ska få dela tron tillsammans. Men jag påminner mig om att jag inte vet vad som rör sig i deras tankar. Kanske är de en av alla som har lämnat kyrkan, men inte Jesus. Kanske stämmer de in i en sång likt LANY:s. Vem är jag att bedöma vem som är en ”riktig” kristen?

Allt jag vet är att jag längtar efter att bli mindre dömande och mer älskande. Längtar du också? Jag misstänker att det är en process som kan behöva lite tid. Men jag tror att den resan kan börja med att du och jag ber en enkel bön: ”Jesus, gör mig mer lik Dig.”

[ Hedvig Rizell: Svårt att vara snäll mot sig själv i kyrkan ]