Ett ”ja” som vänder historien

En söndag i min kyrka är det nästan fullsatt och många stannar också kvar för lunch efteråt. Det var manfall i söndagens serveringsgrupp och det fanns endast tre personer kvar i gruppen, varav en med ryggvärk. Vi ropar ut att det behövs några som hjälper till med disken. Ganska snabbt hör jag två, tre röster som säger "jag kan!". Att höra någon säga ett glatt "ja" av ren tjänstvillighet är en av de finaste saker jag vet som pastor.

Väl ute i disken går det undan, men framför allt sker arbetet med glädje. Det där "Ja-et", som är så dyrbart är inte alltid så lätt att klämma ur sig – jag kan bara gå till mig själv. Men ett litet "ja" kan göra stor skillnad för helheten. Att säga "ja" går också att öva upp, att träna sig på att vara lyhörd för annat än det egna, att vara lyhörd inför Gud.

I söndagens text finner vi ett ”ja” som vänder historien.

”Jag är Herrens tjänarinna må det ske med mig som du har sagt” säger Maria i mötet med ängeln. Hon, en vanlig människa, precis som du och jag säger sitt ”ja” till Gud när han ber om att få ta boning i hennes kropp.

Evangeliet är oerhört konkret. Det uppenbarar sig i livets olika omständigheter i vanliga vardagar. Och det säger så mycket om den Gud vi följer att han väljer att komma till jorden genom att förlita sig på en människas "ja" och födas genom en ung flicka. Han gör entré på ett sätt som är helt främmande för härskarna och makterna.

Det finns något provocerade med att Gud väljer att ta sin boning på den här jorden på ett så oerhört vanligt sätt. Marias kropp får bli platsen där himmel möter jord, där gudomlighet möter mänsklighet.

Kanske är det så att evangeliet även i dag bryter fram på platser där vi minst av allt tänkt oss att en härskare och konung ska vara. Kanske letar vi på fel ställen. I vår intellektualiserade kultur tänker vi, mer omedvetet än medvetet, att Jesus var en smart tänkare som gör sig synlig genom goda tankar – och inte i disken efter en gudstjänst.

I samtalet mellan ängeln och Maria kommer Maria med en ganska praktisk fråga: "Hur ska detta ske?" Och ängeln förklarar. Ofta reagerar vi människor på saker vi inte förstår genom att fly till det abstrakta och teoretiska, i stället för att fråga Gud om vad som händer. Men djupet i Gud är allt annat än abstrakt. Evangeliet går rakt ner i vår värld.

Den dialog som utspelar sig mellan ängeln och Maria kan bli ett exempel för oss andra troende att följa. Ett exempel på ett enkelt ”ja” som förändrar allt.

Vi har alla olika situationer i våra liv, där vi varit med om att vi sagt vårt ”ja” till Gud. Men också tillfällen då vi inte har gjort det. Och vi är många som vill säga vårt ”ja” oftare, snabbare och med mer tillit.

Må det ske med mig som du har sagt.

Söndagens bibeltexter

Jungfru Marie bebådelsedag

Tema: Guds mäktiga verk

Gamla testamentet: Mika 5:2-4

Men från dig, Bet­le­hem i Efra­ta, så obe­tyd­lig bland Ju­das släkter, skall jag låta en härs­ka­re över Is­ra­el kom­ma, en som le­der sin härkomst från forn­ti­den, från det länge­se­dan förflut­na. Ja, fol­ket skall va­ra utlämnat till dess hon som skall föda har fött. Då skall de som är kvar av hans bröder återvända till Is­ra­els folk. Han skall träda fram som her­de med Her­rens kraft i Her­rens, sin Guds, höga namn, och fol­ket skall bo i trygg­het, nu då han blir ärad över he­la jor­den.

Episteltext: Romarbrevet 4:18–21

Där allt hopp var ute höll Ab­ra­ham fast vid hop­pet och trod­de, så att han kun­de bli far till många folk, en­ligt or­det: Så tal­rik skall din av­kom­ma bli. Han svik­ta­de in­te i tron då han tänk­te på att hans egen kropp var ut­an livs­kraft – han var om­kring hund­ra år gam­mal – och att Sa­ras mo­derssköte var dött. Inför Guds löfte tviv­la­de han in­te i otro ut­an fick kraft ge­nom tron. Han gav Gud äran och var förvis­sad om att det Gud har lo­vat kan han också in­fria.

Evangelietext: Lukasevangeliet 1:26, 27–38 (läses varje år)

I den sjätte måna­den blev äng­eln Ga­bri­el sänd från Gud till en ung flic­ka i staden Na­sa­ret i Ga­li­leen. Hon ha­de tro­lo­vats med en man av Da­vids släkt som het­te Jo­sef, och hen­nes namn var Ma­ria. Äng­eln kom in till hen­ne och sa­de: ”Var hälsad, du högt benåda­de! Her­ren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och und­ra­de vad den­na häls­ning skul­le be­ty­da. Då sa­de äng­eln till hen­ne: ”Var in­te rädd, Ma­ria, du har fun­nit nåd hos Gud. Du skall bli ha­van­de och föda en son, och du skall ge ho­nom nam­net Je­sus. Han skall bli stor och kal­las den Högs­tes son. Her­ren Gud skall ge ho­nom hans fa­der Da­vids tron, och han skall härs­ka över Ja­kobs hus för evigt, och hans välde skall ald­rig ta slut.” Ma­ria sa­de till äng­eln: ”Hur skall det­ta ske? Jag har ju ald­rig haft någon man.” Men äng­eln sva­ra­de hen­ne: ”He­lig an­de skall kom­ma över dig, och den Högs­tes kraft skall vi­la över dig. Därför skall bar­net kal­las he­ligt och Guds son. Eli­sa­bet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålder­dom. Hon som sa­des va­ra ofrukt­sam är nu i sjätte måna­den. Ty ingen­ting är omöjligt för Gud.” Ma­ria sa­de: ”Jag är Her­rens tjäna­rin­na. Må det ske med mig som du har sagt.” Och äng­eln lämna­de hen­ne.

Psaltaren: Psalm 147:7–15

Tac­ka Her­ren med sång, lov­sjung vår Gud till ly­ra, han som täcker him­len med moln, som skänker regn åt jor­den och låter gräset gro på ber­gen, han som ger föda åt dju­ren, åt kor­pens skri­kan­de ung­ar. Han gläder sig in­te åt stridshästars kraft och sol­da­ter­nas snab­ba steg. Nej, Her­ren äls­kar de gud­fruk­ti­ga, dem som hop­pas på hans nåd. Lo­va Her­ren, Je­ru­sa­lem, Si­on, pri­sa din Gud. Han gör bom­mar­na för di­na por­tar star­ka och välsig­nar ditt folk där in­ne.Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med fi­nas­te ve­te. Han sänder sitt bud till jor­den, snabbt löper hans ord.

Evangelietext: Lukasevangeliet 1:39-45

Några da­gar ef­teråt gav sig Ma­ria i väg och skyn­da­de till en stad i Ju­da bergs­bygd; hon gick till Sa­ka­ri­as hus och sökte upp Eli­sa­bet. När Eli­sa­bet hörde Ma­ri­as häls­ning spar­ka­de bar­net till i hen­ne, och hon fyll­des av he­lig an­de. Hon ro­pa­de med hög röst: ”Välsig­nad är du mer än and­ra kvin­nor, och välsig­nat det barn du bär in­om dig. Hur kan det hända mig att min her­res mor kom­mer till mig? När mi­na öron hörde din häls­ning spar­ka­de bar­net till i mig av fröjd. Sa­lig hon som trod­de, ty det som Her­ren har låtit säga hen­ne skall gå i upp­fyl­lel­se.”