Jonas Eveborn kände sig ledd av Anden – räddade ett kapell från att brinna ner

Jonas Eveborn, pastor och preses för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby berättar om Moses motgångsteologi,  skräcken för att hålla vårtal och om bönesvaret som förhindrade en eldsvåda.   

Vad går du runt och tänker på just nu?

– Jag är mitt uppe i ett skrivande där jag utforskar olika slags tystnader. 

– Annars är det mest vad jag skall lägga på grillen vid nästa middag med familj och vänner. När jag tänker närmare på det får det nog bli svartrot.

Vilken biblisk person identifierar du dig mest med och varför?

– Mose. Han lever i en tydlig kallelse och med ett uppdrag. Det finns en riktning men han vet inte mer än ett steg i taget. Allt tar längre tid än väntat och det mesta längs vägen innebär motgångar. Han talar ärligt med Gud om allt och får god hjälp av andra. Utifrån Mose liv har jag hittat en hållbar motgångsteologi som många gånger varit mig till stor hjälp.

Vilken är din största skräck?

– Att få frågan om att hålla ett vårtal vid ett valborgsmässofirande. 

– Jag predikar mer än gärna Guds ord efter bästa förmåga. Jag tycker om att tänka på släktingar, vänner och medarbetare och hålla tal till deras ära. Men hur skulle jag lyckas säga något av värde som välkomnar våren, och som inte bara blir förutsägbara plattityder? Samtidigt högaktar dem som gör ett ärligt försök. 

– Det finns förstås betydligt värre saker än så att rädas, men det här kom upp spontant, så det är tydligen något jag tänkt på.

Vad lyssnar du på när du vill varva ner?

– "Ingredienserna" – en podcast om livet genom mat. Måltidens plats i våra liv är något jag gärna uppehåller mig vid. Det finns så många lager i måltiden som förenar vardag och fest, himmel och jord.

Vilken plats är den bästa du vet? 

– Vår slitna hörnsoffa. Våra ungdomar börjar bli så stora att vi sällan är hemma samtidigt några långa stunder. När det väl sker hamnar vi uppkrupna i den kravlösa soffan och pratar eller tittar på något. Inte sällan på bilder av det liv som är just vår lilla berättelse. Då vill jag aldrig vara någon annanstans. 

Vilken egenskap hos dig själv har du svårast för? 

– Att jag ofta är ute i senaste laget. Jag är också en utpräglad kvällsmänniska vilket är en olycklig kombination.

Vad ångrar du? 

– När jag tagit på mig lite för mycket, så att även det som är gott blir en för tung börda.

Jonas Eveborn om tuffa tiden efter uppbrottet från Bjärka Säby

Vad skulle du säga till ditt tonårs-jag om du fick chansen?

– Du kan vara hemma överallt i stället för att alltid vara ”den andre”. Vi människor är mer lika än olika varandra. Se på allt det som förenar oss. Olikheter är en tillgång och inte ett problem.

När möter du Gud?

– Gud är alltid närvarande. Problemet är att jag inte är det. En särskild god hjälp att öva mig i den närvaron är i gudstjänster, måltidsgemenskaper och på cykeln. 

Hur föreställer du dig livet efter döden?

– Något bortom varje föreställning. Som skapad människa, begränsad till tiden, kan jag omöjligt föreställa mig något oskapat och evigt.

Vad vill du säga till Sveriges statsminister?

– Uppehåll dig mer vid värderingar än tänkta motståndare och kamp om medieutrymmet. Korta ner valrörelsen och lägg den tiden på att genomföra politik som främjar samhörigheten med allt skapat.

Svenska språkets vackraste ord eller fras? 

– Kamomill eller lavendel ligger ju bra i munnen. Kan bero på att mitt språkliga uppvaknande ägde rum under 1990-talet.

– Om jag väljer mer utifrån innehållet blir det nog; vördnad.

Vad finns med på din Bucket List?

– Min roll som föreståndare för kommuniteten är fylld av mening, utmaningar och möten med vackra platser och fantastiska människor. Så jag kan ärligt säga att det jag önskar mer av är inom räckhåll på hemmaplan. Såsom: Mera tid med de närmaste, titta på fler filmer, läsa fler böcker och cykla mer i det vackra Östgötska landskapet.

När och var du som lyckligast?

– Dagen efter en försommarfest när vi äter en lång brunch med övernattande vänner. 

Vilken person, död eller levande, skulle du vilja äta middag med? 

– Den isländska artisten Björk. Jag har varit fascinerad av henne som person och kreatör sedan tonåren. Jag hoppas att det skulle bli ett mycket inspirerande möte. Samtidigt finns det alltid en stor risk att möta någon som närmast fått en mytisk betydelse i ens liv. Men jag är beredd att ta den risken!

Vilken kristen författare läser du helst och varför? 

– Wilfrid Stinissen. Varje gång jag återvänder till broder Wilfrids böcker blir jag mer förundrad över livet med Gud. Samtidigt; lättare, ljusare och mer vördnadsfull. Han skriver enkelt och djupt. 

Vad får dig att ligga vaken i vargtimmen, och vad hjälper dig att somna om? 

– Är bördan rimlig? Har jag givit för lite eller för mycket i olika situationer och relationer? Att upprepa Jesusbönen är en god idé oavsett dygnets timmar: Herre Jesus Kristus Guds Son, förbarma dig över oss.

”Jag ångrar att jag inte pratade mer om Jesus med mina vänner i gymnasiet”

Nämn ett bönesvar du fått.

– Varje andetag är ett bönesvar. Några gånger i livet har jag pågtagligt upplevt mig ledd av Anden. Vid ett tillfälle tycks de ha inneburit att ett kapell räddades från att brinna ner. 

– Händelsen utspelar sig i Ekhammar kapell, som vi precis hade renoverat. En kväll fick jag en ingivelse att ta en lov i trädgården, till ett hörn där jag sällan befinner mig. När jag såg upp mot de enda fönstren som finns i kapellet såg jag en häftigt flammande låga. Det visade sig att Kristusljuset haft en så svag låga under middagsbönen att vi då missat att blåsa ut det. Jag betvivlar att gårdshuset klarat sig särskilt länge till om inte de höga lågorna från ljuset upptäckts.

Din käraste ägodel? 

– En tavla som jag ärvt efter min mormor. Hon var en stor förebild för mig.

Vad vill du ska spelas på din begravning?

– Någon version av Symeons lovsång. ”Nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat.” Här får jag väl tillåta mig att önska fritt så, gärna i en tonsättning av Emil Svanängen (Loney dear). Emils musik är mycket trösterik.

Emma Audas blir en av ledarna i ekumenisk kommunitet