Livsstil

Pastor: De digitala samlingarna räcker inte

Anethe Carlsson, pingstpastor, frustreras över hur många som mår psykiskt dåligt och manar till handling.

Allt för många håller på att ge upp tron på framtiden. Kyrkan måste, mer än någonsin, sprida hopp! Det menar pastor Anethe Carlsson. Hon tror inte att digitala samlingar räcker. Hon vill se fler telefonkedjor och fler öppna kyrkor där människor kan få fysisk kontakt.

Det är en oroad och något frustrerad Anethe Carlsson som hör av sig till Dagen i början av året. Anledningen till att hon ringer är den mentala ohälsa hon möter bland människor omkring sig just nu. Anethe Carlsson är sedan många år pastor inom Pingst FFS. Hon har arbetat nationellt med att coacha församlingsledningar, och hon är också en del av den sociala verksamheten inom Hela människan, i Stockholms södra förorter. Under veckorna kommer hon i kontakt med människor i alla åldrar, både i och utanför församlingarna. Hennes uppfattning är att de senaste månadernas isolering slagit hårt, även mot personer och grupper som i vanliga fall brukar klara sig bra:

– Särskilt de unga vuxna lider av att tvingas jobba eller plugga hemma. Många tappar rutiner och blir deprimerade. Folk är så otroligt lydiga och duktiga, men enligt mig är den här isoleringen farligare än något annat, säger Anethe Carlsson.

Att vara själv hela dagarna kan få oss ur balans, menar hon.

– Ensamhet föder ofta rädsla. Man kan få tvångsföreställningar och överdriven bacillskräck. Om vi inte jobbar aktivt och försöker bryta människors isolering nu, kommer vi att ha en stor mental ohälsoskuld när den här pandemin är över.

Anethe Carlsson menar att kyrkans digitala sändningar är bra, men vi måste vara medvetna om att de inte räcker.

– Om man sitter framför en skärm hela dagarna genom skolan eller i sitt arbete, är det inte säkert att man orkar sitta framför en skärm när man ska gå till kyrkan. Vi är inga digitala varelser, vi behöver möten med andra.

Visst måste kyrkan följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer, menar Anethe Carlsson, men vi behöver också upprätthålla kreativiteten som krävs för att ändå kunna erbjuda människor små sociala bubblor.

– Det har varit lättare för små församlingar på mindre orter, där man ändå inte blir så många. Jag hörde till exempel talas om en församling där man genom hela pandemin samlats en liten stund utanför sin kyrka varje söndag.

Men kanske, tror Anethe Carlsson, kan även de större församlingarna erbjuda säkra, fysiska möten, om man tänker till:

– Vi ska inte ordna samlingar, men jag tror på att hålla kyrkan öppen ibland. Att bara låta människor komma in och sitta en stund. Se någon annan och prata lite.

En annan sak som är bra är telefonkedjor, där varje medlem blir uppringd och kanske sedan ringer upp någon annan.

– Det kan fånga upp fler och bjuda in till mer personliga samtal än till exempel ett allmänt kyrkfika på Zoom.

Kyrkan får hellre aldrig glömma, menar att Anethe Carlsson, att det kristna budskapet av hopp är något unikt. Särskilt i en tid som denna:

– Även om vaccinet är på väg märker jag att många har tappat tron på att saker kommer att bli bra igen. Förutom pandemin har vi ju det ständiga klimathotet som hänger över oss. Vi måste finnas där och tala om en Gud som har kontroll på läget, trots att vi inte känner att det är så.

I sitt arbete och möte med olika församlingar har hon också sett hur kyrkor börjar tvivla på att församlingen kommer att klara krisen.

– Men ska vi kunna hjälpa andra måste vi tro på oss själva också. Vi måste påminna oss om att kyrkan är Guds verk.

Allra sist vill Antethe Carlsson skicka med en hälsning direkt riktad till oss på tidningen Dagen:

– Ni är en kristen tidning och ni måste vara en röst som ger hopp. Jag har mina rötter i Finland och läser också Hufvudstadsbladet från Helsingfors. Där rapporterar man, precis som här, om döda och sjuka. Men sedan avslutar man ofta med att påminna om att nittio procent av alla som blir sjuka blir friska!

Fler artiklar för dig