Lidande och lärjungaskap

Kärlek kan göra även den fegaste modig. Föräldrar kan hitta oanade krafter när deras barn hotas och kärleken till en make/maka, eller en nära vän för den delen, kan få oss att acceptera utanförskap och hån för den andres skull. Kärleken övertygar oss om att det är värt det – den andre är värd det.

I söndagens epistel skriver Paulus om hur den helige Ande övertygar de troende om att vi är Guds barn och att vi ska få ärva himmelriket tillsammans med Kristus. Det kanske man kan tro på om man antingen har hybris eller saknar självinsikt, men de flesta av oss vet hur otillräckliga vi är. Det kan vara svårt nog att tro att våra vänner vill vara våra vänner, i vått och torrt, eller att vår partner verkligen kommer hålla sina äktenskapslöften när jag släpper fasaden och visar mitt klängiga, otåliga, komplicerade jag. Vad har jag då att komma med inför Gud?

Det är ett av skälen till att Gud har gett oss den helige Ande. Luther förklarade saken på sitt karakteristiskt fyndiga sätt i Lilla katekesen: “Jag tror, att jag inte av eget förnuft eller egen kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, samt helgat och behållit mig i en rätt tro.” Om det är så svårt att tro att en människa kan älska oss när vi förtjänar det som minst, hur svårt är det då inte att tro att Gud gör det? Men det är just detta som Anden vittnar om!

Vad säger det då om vår kärlek till Jesus när vi har så lätt för att välja kompromissen före lidandet?

—  Daniel Ringdahl

Kärleken gör oss modiga. Jesus säger att vi är kallade att vittna om honom, mitt i motgångarna, och Paulus skriver att vi ska dela “hans lidande för att också få dela hans härlighet”. Var finns de som lider med Kristus i dagens Sverige? Hur lätt är det inte att dra sig undan, låta bli att sticka ut, välja det smidiga och överslätande för att inte provocera, för att inte såra, för att inte vara fundamentalist, för att inte …? “Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud,” sa Jesus i kapitlet före dagens evangelium. Vad säger det då om vår kärlek till Jesus när vi har så lätt för att välja kompromissen före lidandet?

Den helige Ande vittnar om att vi är Guds barn och ger oss mod att vittna inför världen, men vet du hur Anden gör det? Inte genom att tala om vår kärlek utan genom att vittna om Guds kärlek! De flesta som har levt ett tag med Jesus vet att det inte finns särskilt mycket kraft att hämta i vår kärlek till Gud, för den kan variera ganska kraftigt med dagsformen, men med Guds kärlek är det annorlunda.

Det är inte för inte som kapitel 8 i Romarbrevet slutar med de kraftiga orden om Guds kärlek till oss i Kristus: “För jag är viss om att varken död eller liv … eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” Där finns kraften till ett frimodigt lärjungaskap, mitt i lidandet. Jesus stred mot satan, synden och döden genom att offra sitt liv i vårt ställe. Säkra på hans beskydd och kärlek får vi kämpa mot synden och ondskan i våra liv och i vår omgivning, och vittna om att livet vann – dess namn är Jesus.