När vår kraft är slut är hurtiga tillrop väldigt irriterande

När kraften är slut och dörrar slängts igen i ansiktet på oss: då är få saker lika irriterande som hurtiga tillrop. Kanske stör dig Paulus trosvissa skryt “därför ger jag inte upp”? Orden kanske skaver i dig som står bland trasiga drömmar. Eller i relationer, som trots att du slår knut på dig själv, ändå går sönder. Kanske satsningen i församlingen trots allt slit och alla böner inte alls blev som ni hoppats. Kanske bad du först hoppfullt, sedan desperat, till sist uppgivet – eller kanske du slutat be nu. Kanske har du gett upp?

Men stanna kvar en liten stund med Paulus. För det var inte en klämkäck Instagram-slogan han skickade. Bibelordet är en hand i ryggen från en som vet hur orättvist och motigt livet kan vara. Paulus var korinternas förste pastor. Han planterade och älskade församlingen. Ändå vållade den honom mer bekymmer än alla hans andra församlingar sammanlagt. För varje problem han fick bukt med i Korint, dök minst tre nya stormar upp.

Raderna i dag skrev pastor Paulus till sin församling från de anklagades bänk. Hans församling – människor han kallade för vänner – ifrågasatte hans motiv. De var misstänksamma mot hans undervisning, hans person, hans hjärta. De misstolkade medvetet det han sa, vände orden emot honom. Hans församling behandlade honom som skräp. Berättelser om Paulus alla brister var tilltugg vid fikaborden i Korint. Vuxenmobbning skulle vi kalla det i dag. Arbetsmiljöproblem. “Ändå ger jag inte upp” skriver Paulus.

Hur kan man öva på att inte ge upp? Strax innan dagens bibelord ger oss Paulus sin nyckel till att inte ge upp: “För Gud har sagt att ljus ska lysa ur mörkret”, skriver han. Guds löften är hans nyckel. Fastän han alltid är utsatt och ansatt så är han ändå aldrig ensam, inte förlorad. Gud har lyst upp hans tilltufsade hjärta. Därför ger han inte upp. Inte är det lätt, livet som kristen. Ibland går det åt pipsvängen för oss. Då får vi låna Paulus nyckel. Klamra oss fast vid löftet att Gud kan tvinga fram ljus också ur vårt mörker.

Trots att det antagligen inte alls känns så just nu – så får vi lita på att Gud har allra sista ordet. Vi får släppa taget och falla i Guds famn. I fallet får vi ta med oss frågorna, våra sårade hjärtan, frustrationen över de obesvarade bönerna, sorgen. Allt klarnar inte. Men vi får vila i den hand som lovat bära oss igenom allt. Därför ger vi inte upp.

Det som nu är kommer inte alltid att vara hela sanningen. Klamra dig fast i Jesus.

Eugene Peterson översätter texten så här i the Message: “Vi ger alltså inte upp ... Även om det utifrån sett ofta verkar som om det skulle ta en ände med förskräckelse för oss, så går det inte en dag utan att Gud ger oss nytt liv och bygger upp oss inifrån. Våra svårigheter är småpotatis jämfört med lyckan som väntar, den stora festen förbereds för oss. Det är mer på gång än man kan se. Det vi ser är lätt fånget och lätt förgånget. Men det vi inte ser kommer att bestå för evigt.”

“Det är mer på gång än man kan se.” Det som nu är kommer inte alltid att vara hela sanningen. Klamra dig fast i Jesus. Guds ljus kommer att hålla dig uppe som ett nät av ljustrådar.

[ Britta Bolmenäs: Varför gick inte Jesus direkt till Lasaros? ]

----

Veckans bibeltexter:

Tema: Vägen till livet(Fjärde söndagen i påsktiden)

Psaltaren: Psalm 147:1–7

Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läke­dom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra.

Episteltext: Andra Korinthierbrevet 4:16–18

Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kort­variga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

Evangelietext Johannesevangeliet: 14:1–14

Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: “Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”Filippos sade: “Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: “Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.”

----