Livsstil

Fastna inte i allt du inte kan

“Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har.”

Britta Bolmenäs, Bibelkrönika

Berättelsen om Moses … jag tappar nästan andan. Konstaterar: Det finns ingen Gud som vår! Episteltexten sjunger “Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut”. Det får man verkligen hålla med om när man läser 2 Mosebok.

Vilken rekryteringsfirma skulle göra som Gud? En nyckelspelare behövs. Slavar ska befrias, vem vågar trotsa världens mäktigaste man? Platsannonser för pastorer kan ha önskelistor lika långa som ett Ikea-kvitto. När Gud söker en nyckelspelare för sin frälsningsplan – hur gör han?

Gud lämnar kända trakter och självklara kandidater. Till Midjan går Gud (där bor ättlingar till Abrahams son med Ketura, som han gifte sig med när Sara dött). Till Midjan smet Moses undan rättvisan när han mördat en egyptier. Där höll han sig under radarn i 40 år. Det kan inte ha varit lätt för Moses där borta. En förstklassig utbildning från Egyptens hov hade han – men vilken nytta har man av högre matematik och egyptiska hieroglyfer bland får och ökensand? Lyckligt nog träffade Moses en vänlig präst, som både anställde prinsen av Egypten som herde och lät honom gifta sig med prästdottern Sippora.

En vanlig dag på jobbet. En dag lik varenda dag de senaste 40 åren. Då och där ropar Gud på Moses i en buske som brinner utan att brinna upp. Moses tänkte nog att det var kört då. Att Gud sökt upp honom för mordets skull. Att rättvisa och straff hunnit ikapp honom till sist. Men Gud ropade inte på Moses för att bestraffa. Nej, Gud sökte upp Moses därför att Gud inte stod ut med att se sitt folks lidande. Hans hjärta brister. “Därför”, förklarar Gud, “sänder jag dig Moses att tillsammans med mig förändra verkligheten.”

Vilken grej! Vad hade du svarat? Moses tackar inte för förtroendet. Säger inte “wow”. Nej, Moses gnäller: “Hur skulle en sån som jag kunna …” Gång på gång försäkrar Gud: “Moses, andas. Jag ska hjälpa dig”. Fastän Gud faktiskt tjatar så går orden ändå inte in. “Men om de inte tror mig ändå?”

Gud gör under med trästaven Moses höll i sin hand (den som därefter kallas “Guds stav”). Moses ger sig ändå inte. Han fortsätter påpeka sina brister – som om Gud inte kände till dem. (För dig i valberedningen kan det vara en tröst att även Gud har hört alla argument folk har för att inte tacka ja till uppdrag.) Att Gud inte får spader på Moses (eller på mig)! Gud är tålmodig säger Bibeln, vilket sannerligen bevisas i berättelsen om Moses (och om mig).

Det finns verkligen ingen Gud som vår. Om Gud kan använda en tjurig 80-årig mördare och en trästav – skulle han då inte kunna använda dig?

Gör inte som Moses: Fastna inte i allt du inte kan och inte är. Låt Gud vara Gud. I 2 Kor 8 hälsar Herren särskilt till dig: “Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har, och bedöms inte efter vad han inte har.”

Våga lita på bibelordet. När Gud får använda oss så som han älskar att göra – då kan vad som helst bli möjligt.

---

Treenig Gud

Söndag: Heliga trefaldighetsdag eller missionsdagen

Tema: Gud - Fader, Son och Ande

Gamla testamentet: Andra Moseboken 3:1-15

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: »Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.« Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: »Mose! Mose!« Han svarade: »Ja, här är jag.« Herren sade: »Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.« Och han fortsatte: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.« Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.Herren sade: »Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.« Mose invände: »Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?« Gud svarade: »Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.« Då sade Mose till Gud: »Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?« Gud sade: »Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ‘Jag är’ har sänt dig till dem.« Och Gud fortsatte: »Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.

Episteltext: Romarbrevet 11:33-36

Vil­ket djup av ri­ke­dom, vis­het och kun­skap hos Gud! Ald­rig kan någon ut­fors­ka hans be­slut el­ler spåra hans vägar. Vem kan känna Her­rens tan­kar, vem kan va­ra hans rådgi­va­re? Vem har skänkt ho­nom något som han måste återgälda? Ty av ho­nom och ge­nom ho­nom och till ho­nom är all­ting. Hans är härlig­he­ten i evig­het, amen.

Evangelietext: Matteusevangeliet 28:16-20

De el­va lärjung­ar­na be­gav sig till Ga­li­leen, till det berg dit Je­sus ha­de be­fallt dem att gå. När de fick se ho­nom där föll de ner och hyl­la­de ho­nom, men några tviv­la­de. Då gick Je­sus fram till dem och ta­la­de till dem: “Åt mig har getts all makt i him­len och på jor­den. Gå därför ut och gör al­la folk till lärjung­ar: döp dem i Fa­derns och So­nens och den he­li­ga An­dens namn och lär dem att hålla al­la de bud jag har gett er. Och jag är med er al­la da­gar till ti­dens slut.”

Psaltaren: Psalm 113:1-6

Hal­lelu­ja! Pri­sa Her­ren, ni hans tjäna­re, pri­sa Her­rens namn! Lo­vat va­re Her­rens namn nu och för evigt! Från öster till väster skall Her­rens namn bli pri­sat. Her­ren är upphöjd över al­la folk, högre än him­len når hans härlig­het. Vem är som Her­ren, vår Gud, han som tro­nar så högt, han som ser så djupt ner - vem i him­len, vem på jor­den?

----

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig