Livsstilskrönika

Vad döljer sig bakom den fromma fasaden?

Åsa Molin: Synagogföreståndaren brydde sig mer om sina tillgångar än om andra människor. Gör vi det också?

I Lukas evangelium möter vi den här veckan en kvinna som inte ser oss i ögonen. Hennes kropp påminner om en insexnyckel man får med i Ikeas paket. I svanskotan verkade det sitta ett gångjärn låst i 90° vinkel. Sträck på dig, vill jag säga till henne. Men hon kan inte. Hon har troligen ankyloserande spondylit, i folkmun kallas det bara krokrygg.

En dag går hon till synagogan. Jesus sitter där och undervisar. När han får syn på kvinnan kallar han på henne. I de flesta berättelserna i Nya testamentet är det de sjuka som kommer fram till Jesus, men här är det Jesus som tar initiativet. Så fort han ser henne ber han kvinnan komma närmare. Han lägger sina händer på henne och säger: “Kvinna, du är fri från din sjukdom”. Hon rätar på ryggen tills hon står rak som ett pelarträd. Och hon prisar Gud. Ja, vem skulle inte prisa Gud?

Inte alla visar det sig. En person som är där känner sig störd och trängd. Kvinnans nya frihet är ett hot mot de strukturer av makt som finns. Det blir en krasch mellan auktoriteter. Guds frihet kommer sällan utan motstånd från dem som har mer att vinna på den gamla ordningen.

Synagogföreståndaren vågar inte konfrontera Jesus, men han skäller på sin församling: “Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Ja, varför håller sig Jesus inte till sabbatsreglerna? Därför att han vet vad reglernas syfte är. Inte att hålla människor bundna utan att skapa vägar till frihet.

Hon rätar på ryggen tills hon står rak som ett pelarträd. Och hon prisar Gud. Ja, vem skulle inte prisa Gud?

Föreståndaren vill förbjuda helande på sabbaten för att vara trogen skriften. Men det handlar inte om trohet, det handlar om att han egentligen inte bryr sig om henne. Hade synagogföreståndaren haft lika mycket omsorg om kvinnan som han har om sin egen oxe, hade han inte protesterat mot helandet. Oxen måste ju få vatten på sabbaten, självklart. Då definierar han sabbatsreglerna efter sina egna intressen. Bakom den fromma fasaden bryr sig synagogföreståndaren mer om sina boskapsdjur, det vill säga sina tillgångar, än den här kvinnan. Han säger att det är kärlek till Gud som får honom att protestera, men det är inte sant.

Jesu ord avslöjar synagogföreståndaren och hans gäng. Därför skäms de, står det i texten. De inser att Jesus har rätt. De har mer kärlek till sin boskap än till denna kvinna. Som salt i såren ger Jesus den kutryggiga gumman en hederstitel. Han kallar henne “Abrahams dotter”. Skulle inte hon få lösas från sin boja på sabbaten? Kvinnan går rakryggad därifrån. Men det är inte bara ryggkotorna som blivit helade - hela hon har blivit upprättad. Hon har fått reda på sin sanna identitet. Så ser friheten i Kristus ut.

---

Veckans bibeltexter - Friheten i Kristus

Gammaltestamentlig text: Jesaja 38:1-6

Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: “Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.” Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: ”Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät häftigt. Herrens ord kom till Jesaja: ”Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.”

Episteltext: Romarbrevet 8:18-23

Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

Evangelietext: Lukas13:10-17

En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: “Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: “Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Herren svarade honom: “Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Psaltaren: Psalm 145:13-18

Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte. Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar. Allas ögon är vända mot dig, och du ger dem föda i rätt tid. Du öppnar din hand och stillar allt levandes hunger. Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör. Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.

---

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig