Hur sätter jag gränser för min mamma?

Jag är en kvinna i övre medelåldern som ofta hamnar i diskussion med mina vänner om var gränsen går när det gäller ansvar för den äldre generationen. För egen del har jag sett till att min mor, änka sedan många år och numera sjuklig, har fått ett bra boende där hon får omsorg dygnet runt och där åtskilliga aktiviteter erbjuds. Jag sköter hennes ekonomi och inköp och hjälper henne att hålla kontakt med övrig släkt och de få gamla vänner som fortfarande är i livet. Vi träffas i snitt tre gånger i veckan. Ibland blir det korta stunder men inte sällan många timmar. Ingen av dem hon bor tillsammans med har tillnärmelsevis så många besök. Jag är mycket mån om att tala om när jag kommer nästa gång och att se till att jag håller mina löften.Ändå skär det i hjärtat när hon ringer och gråter över att jag inte kommer just denna dag, trots att jag var där i går och kommer igen i morgon. Hon frågar vad jag ska göra i stället. Är det något som jag skulle kunna avstå ifrån men ändå prioriterar (till exempel att delta i en samling i kyrkan eller gå på bio med min man) tvingas jag ljuga och säga att jag måste jobba över. Det är i princip det enda hon accepterar som skäl till att jag inte besöker henne utan att brista ut i anklagelser om att hon är övergiven. Det som svider är att hon lyfter fram mina syskon, som bor på andra håll i landet och hälsar på henne i bästa fall någon gång i månaden, som fantastiska personer som verkligen bryr sig medan jag mycket sällan får höra att jag gör henne glad när jag kommer.Jag vet vad det står i det fjärde budet, att jag ska visa aktning för mina föräldrar. Men hur omsätter jag det i praktiken så att jag orkar i längden? ”Sätt gränser”, säger mina vänner. Och det är ju det jag försöker. Men en gräns som inte accepteras av båda parter fungerar inte utan blir en källa till konflikter …