Viola Andersson

Jag minns min mormors bullar med mandelmassa och söndagssteken med hennes variant av brunsås. Efter morfar Sigurds död åkte jag dit så ofta jag kunde och jag kommer aldrig att glömma kaffestunderna, samtalen om hur det varit förr, våra stunder vid korsordet. Jag vet ju att hon var så ledsen efter morfars död och att hon ofta grälade på stolen där han alltid suttit, undrade varför han inte satt där. Men hon behöll sin härliga positiva inställning till livet. För det var sådan hon var.