Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

Är det vår inbilska tendens att envetet låtsas som det regnar fast vi vet att allt faktiskt inte står väl till som gör livet tungt att leva? Vem förmår väl att leva upp till sina ideal? Bara den som tar in Guds oändliga nåd i ekvationen kan få den att gå ihop.