Där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Levi steg upp och följde honom.

Vänta nu, kunde man lämna jobbet bara så där på den tiden? Och hade Jesus sådan pondus att man bara reste sig och gick på hans minsta vink?

Det är mycket som lämnas åt läsarens fantasi här, och kanske det är en del av poängen?