Bilagor

"I dag dricker jag inte en droppe sprit"

Precis som sin far missbrukade han såväl alkohol som arbete. Men så vände det. På mc-mässan i Älvsjö kom han över en Biker-Bibel och i juni ska han prästvigas. Svenska Journalen har mött Mikael Bedrup.


Mikael tar emot mig i Lötenkyrkan i Uppsala. I svart kavaj och sprängfylld ryggsäck ledsagar han genom de intilliggande lokalerna där han just nu studerar till präst. Vägen dit har varit lång och krokig. Men allt började lyckligt på hallgolvet hemma i Hässelby, utanför Stockholm.
- Jag föddes två månader för tidigt och ambulansmannen som skulle köra oss in till sjukhuset sa att han kunde göra det på ett villkor; att jag skulle bli hammarbyare. Det visade sig att han var målvakt i Hammarbys A-lag. Så där föddes Sveriges yngste hammarbyare, säger Mikael med illa dold stolthet och lutar sig tillbaka i fåtöljen som han just har belägrat.
När Mikael var liten arbetade hans mamma i hemmet och hans pappa som journalist på Sveriges Radio och tv. Med tiden skulle han, Bengt Bedrup, bli en av Sveriges genom tidernas största sportjournalister och kommentatorer, vilket resulterade i att han ofta var på resande fot.
- Men det var normalt för mig. För allt är ju normalt när man inte vet om något annat. Mina föräldrar gjorde så gott de kunde utifrån sina verktyg men vi levde i ett hem där det fanns en del osanningar. Vi talade aldrig om flodhästen, säger Mikael och syftar på Tommy Hellstens bok "Flodhästen i vardagsrummet". I boken beskrivs familjeproblemet som just "flodhästen".
- I vårt fall hette flodhästen först och främst alkohol, mycket eftersom pappas egen far och farfar var alkoholister. Eller beroendepersonligheter som jag hellre vill kalla dem.
Mikaels pappa blev full under två till tre dagar i följd, en gång i halvåret. Men tiden däremellan påverkade Mikael minst lika mycket.

- Ja, det otäcka var att man inte visste när det skulle hända igen och jag upplevde pappa som en vandrande dynamitgubbe. Det skapade en tilllitsbrist till människor som hindrade mig från att vara människa och barn fullt ut. Och den tillitsbristen lever jag fortfarande med, om än till liten del, säger Mikael och berättar att hans barndoms flodhäst också går att benämna som "arbete".
Följaktligen lärde han sig tidigt att man skulle prestera. Och prestera bra dessutom. Så parallellt med gymnasiestudier jobbade Mikael som discjockey. Efter gymnasiet följde militärtjänstgöring och utbildning till projektledare. 1976 startade han sitt eget företag "Nöjes Huset", med vilket han i dag har rott iland över 15000 uppdrag. Men så för tio år sedan brast det. Mikael kollapsade.

- På två dagar svimmade jag tolv gånger. Trots det ville jag åka motorcykel till landet samma dag. Men jag hamnade på sjukhus och var sjukskriven i en dag - jag tyckte att det var att slappa tillräckligt, säger Mikael ironiskt innan han med allvar tillägger:
- Det var här resan började och mitt eget alkoholmissbruk tog fart på allvar.
Första gången Mikael drack alkohol var han bara tio år och med åren tilltog konsumerandet. I vuxen ålder var han alltid nykter på jobbet, varför ingen kollega kunde ana det verkliga alkoholproblemet.
- När vi valde att sälja vårt stora hus i stan och flytta ut på landet fick jag mer ledig tid även för alkoholen. Med alkoholen försökte jag fylla igen hålet som jag egentligen kallar bristen på relation med Gud.
- Jag började åka förfärligt mycket motorcykel och tränade som en dåre. Alkoholen drack jag på helgerna och jag kunde på så vis inbilla människor att jag var en vanlig storkonsument av alkohol.
Under intervjun blir det tydligt att Mikael misstror slumpen och i stället hänvisar han till "pusslet" som Gud har lagt i hans liv. Mc-mässan i Stockholm var en av dessa pusselbitar.
- Där delade några frireligiösa ut gratis Biker-Biblar. Jag ville inte prata med dem men smög fram och tog ett exemplar. Och sen började jag läsa min bibel med vittnesbörden som fanns i.

Kort därefter såg Mikaels fru en inbjudan till en Alphakurs i Lötenkyrkan. Hon anmälde honom. Där fick Mikael lära sig mer om kristen tro och en av kursdeltagarna hjälpte till att förändra hans liv ytterligare.
- Kvinnan berättade att hon var med i en tolvstegsgemenskap, eller Anonyma Alkoholister som vissa kallar det. Jag berättade om mina alkoholproblem och dagen efter följde jag med henne på mitt första tolvstegsmöte. Väl på plats undrade jag om jag skulle våga berätta om min brustenhet som vi ibland inte ens tillåter i kyrkorna. Men jag vågade. Det är därför som jag i dag låter mig intervjuas, min historia tillhör inte längre mig utan är ett bevis på att Gud kan gripa in. Jag vill berätta att jag är älskad, underbar och alldeles fantastisk - precis som du, säger Mikael som ogärna pratar om specifika frälsningsögonblick.
Han menar att han alltid har varit under Guds beskydd. Han berättar däremot gärna om miraklen som Gud har gjort i hans liv.
- Gud har befriat mig från mitt kontrollbehov och jag är nästan aldrig rädd längre. Det står tydligen 366 gånger i Bibeln att vi inte ska vara rädda, en gång för varje dag och lite till. Visst blir jag fortfarande rädd men det är okej, för jag har Jesus med mig.

Tolfte och sista steget i tolvstegsprogrammet, berättar Mikael, är att föra budskapet vidare.
- Och det gör jag i dag. Det finns bara en som kan fylla hålet inom oss och det är Gud. Därför dricker jag självklart inte en droppe i dag. Mikael menar att det finns ett folkbildningsproblem i att många människor inte vet hur man ska prata om missbruksproblem. Skammen är fortfarande för stor.
- Problemet är inte främst missbruket utan att ingen i omgivningen vågar benämna det. Vi har alla någon som exempelvis missbrukar alkohol, socker, pornografi eller träning i vår närhet. Någon borde ha sagt till min pappa att han skulle få sparken om han kom onykter till jobbet en dag till, men människor blundade, säger Mikael och tillägger:
- Men min pappa var den första som, till slut, vågade prata om sitt missbruk i pressen. Det har jag tagit rygg på och i min familj pratar vi därför om flodhästen. "Sanningen ska göra oss fria" eller som Paulus säger: I svagheten finns styrka.

2004 påbörjade Mikael sin prästutbildning på Johannelunds Teologiska Högskola. I juni ska han prästvigas och därefter bär det av till Gottsunda och tjänsten som pastorsadjunkt.
- Jag hade inte klarat av det på egen hand men med Guds hjälp så kan jag visa på min brustenhet för andra. Att man faktiskt kan bli präst utan att kunna hela Bibeln utantill, säger han med ett pillemariskt leende.
Kyrkorna har en stor uppgift i dag att sprida kärleksbudskapet, menar han. Att låta människor veta att de är älskade trots fläckar och skavanker.
- Ingen ska behöva ha det som jag hade det. Så jag vill använda Jesu glasögon och se dem som behöver bli sedda. Alla bär på en historia som är värd att lyssna på - jag vill föra deras lilla berättelse mot den STORA berättelsen. Himmelriket är nära.
Alkoholskador

 Mer än en kvarts miljon människor i Sverige dricker så stora mängder alkohol att de får skador. lMellan 5 000 och 7 000 svenskar dör varje år på grund av alkoholrelaterade sjukdomar eller skador.lDet tar minst tre timmar för kroppen att göra sig av med en burk starköl. lVill man dricka "riskfritt" bör man inte dricka mer än 7 gram alkohol per dygn (cirka en flaska lättöl).lI snitt dricker vi svenskar, 15 år och äldre, 9,2 liter sprit per person och år. Under efterkrigstiden när nykterhetsrörelsen föddes var totalkonsumtionen 7,6 liter per person.
Mikael Bedrup
Ålder: En dag i taget
Bor: Landet utanför Uppsala
Familj: Frun Christine, vår dotter Michelle, tre styvbarn, två hundar, två katter, sex kaniner och två hästar.
Yrke: Människa och snart präst.
Därför är jag kristen: Jag har inget annat val.
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig