Kan man uttrycka någon annan åsikt än den av Svenska kyrkans ledning påbjudna, utan att stämplas som sekteristisk och illojal? Kan man tycka att vissa synsätt och betoningar är bättre och/eller mer bibliska, utan att stämplas som andligt högmodig? Dessa är några frågor som väcks hos mig när jag läser Georg Anderssons insändare från den 4 juni.
