Sverige och kyrkan har en lång tradition av att samla in pengar till behjärtansvärda ändamål. Vi är generösa och när det är extra stora behov har vi lätt att ge, det visar sig tydligt nu i tider av flyktingströmmar. Vi är ett folk som vill hjälpa.
Vi är några som har samtalat om och funderat på vad som görs med dessa insamlade pengar. Lever vi kvar i ett paradigm där vi tror att vi kan lösa de flesta problemen med att samla in pengar? Pengar är livsnödvändiga och är och förblir en viktig resurs, men riskerar de insamlade medlen bli viktigare för oss än vad det faktiskt blir av pengarna hos mottagarna?
Finns det en risk att våra pengar snarast befäster destruktiva strukturer och system? Kan vår hjälp i stället för att hjälpa olyckligt bidra till att binda människor i beroende och passivitet? Och tänker vi rätt när vi i vår iver skapar målsättningar och försöker strukturera hjälp för att göra utsatta människor självgående?
Bistånd och mission är ett komplext och stort ämne.
Denna debattartikel handlar främst om våra funderingar kring vad vi vill göra långsiktigt för de många miljoner människor som lever med svåra försörjningsproblem, i samhällen med stora utmaningar. Självklart är problembilden komplex, men försörjningsproblematiken är ofta grundproblemet för många i extrem fattigdom. Dessutom finns det alltför många som skor sig på andras olycka. Detta för med sig att fler än någonsin lever under slavliknande förhållanden. Går det att göra något åt det och i så fall hur?
Det finns många exempel på bra hjälp och mission, men kanske är fixeringen alltför stor vid pengar som lösning? Handlar fattigdom helt och hållet om pengar? Om det inte gör det, är då våra pengar alltid lösningen? Hur görs evangeliet relevant för utsatta människor?
De enskilt största orsakerna till att många hamnar i slavliknande omständigheter som exempelvis trafficking och prostitution är brist på utbildning, arbete och försörjning, som Håkan Sandberg och en rad andra företagare och pastorer påpekade på debattplats tidigare i veckan (Dagen 28/10). Är det där vi bör sätta in större fokus? Att verka för långsiktiga möjligheter till att utbilda och försörja sig och nedgradera beroendet av daglig hjälp.
Vi behöver fundera på hur våra insamlade pengar kan förvaltas på bästa sätt. Kan missionspengar investeras och tillåtas verka under längre tid och kanske till och med finnas kvar och förmeras under användningstiden?
Förstår vi de verkliga effekterna av vår hjälp när vi planerar insatser eller har vi för stor distans till mottagaren? Om vi samarbetade mer skulle våra insatser få större verkan. Det blir inte bra om den ene delar ut mat och den andre lokalt försöker skapa matproduktion, arbetstillfällen och försörjning, men inte får något sålt för att människorna får mat gratis.
Vi har lärt oss att det är bättre att ge ett metspö och kunskap om fiske än att ge bort fisk, men det behöver bildligt talat startas fiskodlingar som försörjer många fler och ger chans att förändra hela byar och samhällen på olika sätt.
Allt annat utvecklas och förändras raskt och mission får inte vara ett undantag. Arbetslinjen är framgångsreceptet enligt politiska ideologier i vårt land. Det borde gälla även i andra länder och i våra kyrkliga insatser. Om vi ännu bättre ska kunna möta nya och gamla utmaningar och människors behov samt engagera och attrahera nya generationer med givare och missionsintresserade är det ofrånkomligt att ställa oss frågor likt dem vi försökt lyfta här ovan. Vi behöver självkritiskt rannsaka oss själva för att kunna se längre, klarare och bredare för att klara av att hjälpa fler till självförtroende, värdighet, framtidstro och försörjning.
”Business as mission” (företagande som mission) är ett tänk som handlar om att skapa långsiktig försörjning men som även inkluderar gudsrikesperspektivet, att ge människor möjlighet att lära känna Jesus. Att bidra till att upprätta människor till ett värdigare liv. Källan till människors verkliga förändring finns i Jesus, han ser till människans alla behov och är helt emot förtryckande strukturer.
Internationellt sett ligger vi efter på det här området. I exempelvis Sydostasien är försörjningstanken i större utsträckning sammanvävt i det stora missionstänket. En viktig detalj är även att be och försöka lyssna till vad Gud vill att vi ska göra!
Dessa funderingar ligger bakom konferensen ”Mission på nya vägar – Innovativa uttryck och trender för en förvandlad värld” som hålls i Gnosjö 6-8 november och som gästas av bland annat OM:s världsledare Lawrence Tong från Singapore.
Det känns naturligt att konferensen hålls i just Gnosjö, det rimmar väl med hela vårt tänk. Få platser har nämligen så starkt påverkats av väckelse, samarbete och företagsanda.
Andreas Samuelsson, Rumänienkännare.
Carina Hjelmstam Winberg, missionär Svenska alliansmissionen.
Christer Tornberg, informatör Hjärta till hjärta och Kyrkhjälpen Jönköping.
Jörgen Ruther, ansvarig SAM-hjälp.
Lisbeth Johansson, Gnosjö missionsförsamling.
Martin Ström, föreståndare OM Sverige.
Mats Johansson, Gnosjö missionsförsamling.
Rickard Klerfors, biståndsansvarig Hjärta till hjärta.