26 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Pingst riskerar missa lekfolket

Låt inte historien upprepas på detta område.

Mängden reaktioner jag fått, sedan mina reflektioner över utvecklingen av Pingst – fria församlingar i samverkan publicerades (Dagen 26/1), överraskade och gladde mig. Samtidigt har jag förstått att frågorna var befogade. Tack Pelle Hörnmark och Daniel Alm för snabb respons (Dagen 29/1).

Det är ju främst utvecklingen av Pingst Pastor som har förvånat mig. I svaren från Hörnmark och Alm förstår jag att den organisationen också i fortsättningen ämnar behandla lärofrågor och andra för församlingarna angelägna ärenden.

Därför vill jag med detta avslutande inlägg peka på risken att Pingst kommer att upprepa kyrkans ständiga misstag, nämligen att missa lekfolkets uppgift i kyrkan.

I Bibeln hittar vi varken orden lekman eller lekfolk utan ett helt annat begrepp: Guds folk. Själva uttrycket ”det allmänna prästadömet” finns inte heller i Bibeln. Men till sitt innehåll är begreppet bibliskt. Talet om alla kristna som ett prästerskap spelas i Nya testamentet aldrig ut mot en särskild grupp, ett pastors-/prästämbete.

”Kristendomen existerar under cirka tvåhundra år utan lekfolk”. Bakom det påståendet av kyrkohistorikern Alexandre Faivre ligger konstaterandet att under kyrkans första tid finner man inte någon uppdelning i pastorer/präster och lekfolk. Men förändringarna inleds ganska snart och resten är känd historia.

Under reformationen och i synnerhet under pietismens framväxt återupplivades begreppet ”det allmänna prästadömet”. Liksom under väckelserörelsernas framväxt under 1800- och tidiga 1900-talet.

Låt alltså inte historien upprepas på detta område. Som jag förstått vår egen tradition har inte särskiljande mellan olika tjänster i församlingen avgjorts av ämbetstitel eller lönekuvert­. Utan med att församlingen har bekräftat uppgiften genom avskiljande till tjänst.

Som det nu är på väg att utvecklas behöver Pingst klargöra tillgänglighet och grad av öppenhet mellan den som är avskild av församlingen men inte är anställd, i förhållande till kollegan som är avskild och anställd. Detta sagt avseende lärofrågor och andra frågor som berör samfundet, riksföreningen eller den lokala församlingen.

Bengt Öhlén, församlingsledare i Kristinehamn

Fler artiklar från Debatt