Antje Jackelén: Svenska kyrkan står upp för Israels rättigheter – och skyldigheter

Observera att den här debattartikeln publicerades 2018. Den är ett svar på ett öppet brev från Annika Borg

Först och främst vill jag uttrycka min stora smärta över att fredsprocessen i Israel och Palestina inte är framgångsrik. Många berättelser jag hör från både israeler och palestinier vittnar om oro och inte sällan också om uppgivenhet.

Frågan om fred i det Heliga landet är komplicerad och laddad med starka känslor. Ofta hörs något annat än det som egentligen sägs. Uppfattningar och berättelser står emot varandra.

Några saker är dock glasklara: Svenska kyrkans stöd till staten Israels rätt att existera inom internationellt erkända gränser är grundmurat, oavsett vad Annika Borg försöker påvisa i sin debattartikel i Dagen. Det innebär inte att vi är tysta när mänskliga rättigheter kränks. Det går att tänka två tankar samtidigt. Det är förstås också självklart att vi aldrig stödjer terrorverksamhet.

I en så laddad konflikt och polariserad debatt anser vi att folkrätten är ett fungerande rättesnöre som hjälper oss att se till olika aktörers agerande utan att fastna i invanda lojaliteter med ena eller andra sidan.

Läs också: Annika Borg till ärkebiskopen: Kyrkans terrorstöd är en skam

Annika Borg ställer i sitt brev tolv frågor. De flesta har vi besvarat många gånger förut. Men jag besvarar dem gärna igen.

1. Varför valde du att inte positivt uppmärksamma 70-årsdagen av staten Israels bildande?

Som kyrka har vi inte för vana att gratulera länder på deras självständighetsdagar. Däremot gjorde biskopsmötet ett gemensamt uttalande med anledning av 70-årsdagen av befrielsen av förintelselägret Auschwitz den 27 januari 2015. Vi biskopar betonade vikten av fortsatt arbete mot antisemitism och mot förakt för det judiska folket samt hänvisade till den judiska traditionens tikkun olam, mänsklighetens gemensamma ansvar att hela, laga och förbättra världen.

2. Är du av uppfattningen att alla palestinier i hela världen, som ärver sin flyktingstatus, ska återvända till landet?

Svenska kyrkan står bakom ett erkännande av de palestinska flyktingarnas rätt till återvändande i enlighet med relevanta FN-resolutioner och en framförhandlad permanent lösning på flyktingsituationen. En realistisk fredsuppgörelse innebär dock knappast att alla flyktingar återvänder till dagens Israel. Vad det innebär i form av avtal återstår att se.

3. Stödjer du ”The March of Return”, eftersom du den 21 april sprider en bild på Twitter om det?

Jag retweetade en tweet av DN:s fotograf Paul Hansen. Den innehöll ett foto som visar begravningen av en dödad familjefar i Gaza.

Jag stödjer alla människors rätt till mötesfrihet. Det innebär inte att jag ställer mig bakom de våldsamma inslagen i protesterna, men att bemöta sådana med dödligt våld är inte legitimt.

4. Svenska kyrkans Internationella avdelning gjorde den 14 maj ett uttalande om att Israel har ansvaret för våldet, eftersom de är den starka parten. Anser du att Israel, vars grannar utgörs av länder som vill utplåna landet och judarna, bär det största ansvaret för våldet?

Som vi så många gånger tidigare har påtalat så ligger det i Israels rätt och skyldighet att försvara sig och sina medborgare. För det våld som avsågs i kommentaren från den 14 maj och som ledde till att 60 palestinier dödades och över 1000 skadades allvarligt, anser jag att Israel bär ansvaret.

5. I uttalandet från Svenska kyrkan beskrivs Hamas och Islamiska jihad som ”demonstranter”. I en text från Kyrkornas världsråd, som du spred på Twitter den 17 maj, beskrivs de som skyddsvärda civila. De ”utövar sina civila rättigheter och uttrycker sin protest och sin förtvivlan över palestiniernas nuvarande situation”, kan man läsa. Anser du att Hamas och Islamiska jihad är demonstranter eller terrorister?

Svenska kyrkan är tillsammans med 144 andra kyrkor medlem i Lutherska världsförbundet och tillsammans med 344 andra kyrkor medlem i Kyrkornas världsråd. Det är naturligt att vi delar med oss av deras uttalanden.

Säkert finns det demonstranter som sympatiserar med Hamas eller Islamiska jihad eller uppmuntrades av dessa rörelser att delta i protester. Att kalla alla de tiotusentals människor som demonstrerade på olika platser i närheten av Gazas gräns för terrorister är däremot direkt felaktigt. De flesta var obeväpnade. Oavsett demonstranternas eventuella politiska tillhörighet är folkrätten tydlig: Skjutvapen och skarp ammunition får endast användas mot personer som utgör en fara för liv eller allvarlig skada. Så långt jag känner till har Israel inte presenterat bevis för att de demonstranter som dödades eller skadades för livet utgjorde en livshotande fara för de väl skyddade israeliska soldaterna som befann sig på andra sidan gränsstängslet.

6. I uttalandet från Svenska kyrkan fördöms USA:s öppnande av ambassaden i Jerusalem. Varför fördömer Svenska kyrkan öppnandet av ambassaden och ger Israel och USA skulden för det våld som utövas av regimen i Gaza och av andra terrorgrupper?

Lutherska världsförbundet, Kyrkornas världsråd, och andra kyrkor i USA och Europa har från första början kritiserat USA:s beslut att flytta sin ambassad till Jerusalem. Tillsammans med dessa vill också vi i Svenska kyrkan ge röst åt våra palestinska systerkyrkor och deras frustration och oro för att Jerusalem riskerar att förlora möjligheten att bli en huvudstad som är delad mellan två folk och tre religioner.

Det internationella samfundet – bortsett från Israel, USA och ett fåtal andra länder – är enigt om att den israeliska armén använde övervåld mot demonstranterna i Gaza.

Det råder också stark internationell konsensus om att USA:s flytt av sin ambassad till Jerusalem bryter mot överenskommelser om att bevara Jerusalems status quo, bl.a. genom en rad FN-resolutioner, i synnerhet säkerhetsrådsresolutionen 478. Detta var också anledningen till att i princip alla EU-länder valde att inte närvara vid invigningen av ambassaden. Ambassadflytten är mycket olycklig eftersom vi, liksom FN och EU, anser att Jerusalems status ska beslutas i kommande fredsförhandling mellan parterna och att USAs agerande underminerar den möjligheten.

Läs också: Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel

7. Kyrkornas Världsråd fördömer i sin text ensidigt Israels agerande vid gränsen mot Gaza samt lika ensidigt beskriver man 70-årsdagen som den palestinska ”katastrofen” (naqba). Är det så du ser på statens Israels bildande, som en katastrof?

Givetvis inte! Tvärtom var och är det viktigt att det judiska folket fick en hemvist.

Samtidigt har historien minst två sidor. Vid samma tidpunkt som staten Israel bildades tvingades hundratusentals palestinier lämna sina hem i det som kom att bli staten Israel. Vi måste kunna se palestiniernas lidande, samtidigt som vi försvarar Israels rätt att finnas och utvecklas inom de internationellt erkända gränserna.

Det är en sorglig utveckling om vi inte längre kan stå upp för Israels rätt att existera och samtidigt kritisera dess ockupationspolitik. Om vi måste vara för den ena och mot den andra sidan – oavsett dess agerande. För att citera den israeliska författaren Etgar Keret: ”Jag vägrar vara för eller emot Israel.” Eller för eller emot Palestina, för den delen.

8. Samma beskrivning finns i det så kallade Kairos-dokumentet, som du och Svenska kyrkan officiellt stödjer. Ser du staten Israel som en rasistisk apartheidstat?

Nej, jag uttrycker mig inte så. Samtidigt har jag sett hur palestinier diskrimineras och inte har samma rättigheter som israeler.

När det gäller Kairos-dokumentet är det i sin essens ickevåldsligt. Som vi så många gånger påtalat är dess huvudbudskap ett slut på ockupation och en vilja till fredlig samexistens mellan båda folken. Kairos-dokumentet är inte ett av Svenska kyrkan officiellt antaget lärodokument, utan det är ett ekumeniskt teologiskt dokument, skrivet av palestinska kristna för dem som vill få större förståelse för deras utsatthet i den rådande politiska situationen. Dokumentet har mottagits av Svenska kyrkans kyrkomöte och rekommenderats för studium och handling i församlingarna – i enlighet med vår plikt att lyssna på varandra som lemmar i Kristi kropp (1 Kor 12:26).

9. I uttalandet från Kyrkornas världsråd, som du spred, står det att Israels agerande måste dras inför domstol och utredas av det internationella samfundet. Står du bakom det?

I enlighet med vad som röstades igenom i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 18 maj anser vi att en oberoende utredning av händelserna behöver tillsättas och att de ansvariga för eventuella brott hållas ansvariga.

10. Anser du att Israel har rätt att försvara sina gränser?

Självklart. Med ett försvar som är i enlighet med folkrätten och därmed proportionerligt.

11. Enligt din mening, har Israel rätt att försvara sig mot terrorister?

Ja. Som alltid med folkrätten som vägledande princip. Terrorism ska självklart bekämpas, samtidigt som mänskliga rättigheter måste skyddas och rättssäkerhet upprätthållas.

12. Vad anser du om att palestinier tar med sig barn till våldsamheterna vid Gazas gräns?

Jag uppfattar din fråga som att du indirekt skuldbelägger palestinska föräldrar för att de tog med sina barn till demonstrationer som i vissa delar blev våldsamma. De flesta bedömare är eniga om att demonstrationerna till stora delar var fredliga och att de våldsyttringar som kom från den palestinska sidan inte var en del av arrangörernas ursprungliga plan. Att mitt barn drabbas av yttre våld till följd av något som jag som förälder kanske hade kunnat förhindra är något av det svåraste en förälder kan uppleva.

Förutom frågorna innehåller Annika Borgs öppna brev svepande påståenden som beskyller Svenska kyrkan för israelfientlighet, antisemitism och ersättningsteologi. I officiella dokument och uttalanden har vi åtskilliga gånger tagit avstånd från sådant. Till Annika Borgs heder får sägas att hennes outtröttliga försvar för staten Israels politik har hjälpt oss att skärskåda våra positioner och granska oss själva ännu noggrannare. Att hon trots allt upprepar falska påståenden är kanske mindre hedersamt.

I korthet omfattar Svenska kyrkans officiella inställning följande:

• Stöd för en tvåstatslösning i linje med bland annat Lutherska världsförbundets hållning
• Ett självklart stöd till staten Israels rätt att existera
• Kritik av den politik som staten Israel driver är inte detsamma som antisemitism
• Vilja att lyssna på och stödja våra kristna trossyskon i det Heliga landet, hela Mellanöstern och övriga världen, genom bön och handling
• Engagemang i interreligiös dialog som en del av arbetet för fred.
• Följa EU:s direktiv om ursprungsmärkning av varor från ockuperade områden i enlighet (ej detsamma som BDS)
• Förpliktelsen att bekämpa antisemitism
• Avståndstagande från all form av ersättningsteologi.

Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan

[ Vill du fortsätta läsa Dagen gratis? Klicka här!  ]