Min artikel "Vänster är inte mer kristet" har vållat en del debatt, både i papperstidningen och på sociala medier. Orsaken till att jag skrev artikeln var att jag var uppriktigt bekymrad, och i efterföljande kommentarer har jag tittat efter två saker. Ser man utmaningen som ligger framför oss i Sverige och ger man trovärdiga förslag på lösningar? Det jag uttryckte om vänstern var nog lite tillspetsat och provocerande. En del känner att de fick en stämpel på sig de inte kan identifiera sig med. Jag tror inte att ett teoretiskt resonemang från min sida nu om höger-vänsterskalan tillför så mycket och jag tänker inte protestera mot att Michael Grenholm (18 september) vill placera kapitalismen respektive socialismen på en tredimensionell skala. Det är dock solklart vilket ekonomiskt system av de två som skapat välstånd.
Det jag skrev om migrationspolitiken har skapat reaktioner. Jag förespråkade inte en nationalism där etniskt homogena nationer ska gå före flyktingars skyddsbehov. Jag diskuterade heller inte partiernas principprogram angående nationen. Mitt bekymmer var subjektiva teologiska trender hos debattörerna före valet, där begränsningar i flyktingmottagandet likställdes med egoism. Jag ville röja undan tankebyggnader som skapat onödiga låsningar i diskussionen om lösningar.
Grenholm gestaltar det som tidigare bekymrat mig när han skriver att tal om "kapacitetsbrist" är "lögnaktigt". I stället för att ge mig in i en diskussion som rör BNP eller nationell statistik, vill jag åter försöka vara konkret och uppmuntra till konsekvenstänkande. Min kommun tillhör inte de värst utsatta områdena i Sverige. Kanske är Vänersborg en genomsnittlig svensk småstad? Under mina barns skolgång har jag varit både klassförälder och suttit i föräldraråd. Eftersom en stor majoritet av eleverna på skolan kom från andra länder, var det inte alltid lätt med skriftlig information till klasskompisarnas föräldrar och jag har i många år sett hur barnens lärare, hjältar i mina ögon, sliter för att få det att fungera.
Läs mer: Micael Grenholm: Kristen tro är varken höger eller vänster
Utöver skolarbetet var det ofta kulturkrockar och det underlättade inte för barnen att de flesta i klassen brottades med språket. Jag vet från personlig erfarenhet hur det är att lämna dottern i en klass på lågstadiet, där de flesta andra tjejerna har slöja. Jag har vid middagsbordet, ibland med tårar i ögonen, lyssnat till sönerna när det berättat om antisemitismen, radikalt annorlunda kvinnosyn bland kamraterna, samt hotfulla situationer rörande religion. Jag har engagerat mig i samtal med skolpersonal och politiker mot könsstympning av flickor. En sak är uppenbar: Mina barn har växt upp i ett annat Sverige än vad jag gjorde!
De senaste tre åren, till följd av det förfärliga kriget i Syrien, har Vänersborg haft en ökning med cirka 600 barn i kommunens grundskolor. Jag läste i veckan i vår lokala dagstidning att det nästa år blir stora budgetnedskärningar i skolan (ttela 18 september). Samma tidning skriver att socialtjänsten saknar resurser (ttela 21 september). Detta är ett litet exempel från Sverige.
Läs mer: "Sekulariseringen ett resultat av antikristen ideologi"
Hur definierar man ”kapacitetsbrist”? Hur ändrar man röda siffror i praktiken? Om dagens flyktingpolitik är omoralisk, hur många fler barn menar man att vår kommun skulle tagit emot? Detta måste kunna diskuteras utan att det blir ett ifrågasättande med bibelord om flyktingen eller att man stämplar rädsla på förnuftiga personer. Hur ska kommunen få fram nya bostäder och skolor med personal? Vad säger vi till de gymnasielärare som ska meddela flyktingungdomar att de inte är godkända i ett ämne med de konsekvenser det för med sig? När Åsa Romson stod och grät var det många som gjorde sig lustiga över henne. Respekt, vill jag säga! När hon presenterade helt nödvändiga förändringar, hänvisade hon till verkligheten i Sveriges kommuner och tog ansvar.
Demokrati är ett känsligt system och en god grund för ett fungerande samhälle är en befolkning som har präglats av de judisk-kristna värderingarna. Här finns stora delar av förklaringen till att länder med historiskt starka inslag av "protestantisk omvändelsekristendom" utgör de stabilaste demokratierna i världen. Sverige och västvärlden hade inte haft samma välstånd i dag utan dessa värderingar i botten och min uppfattning är att konservatismen bäst vårdar arvet och den sociala och etiska koden från berget Sinai.
Jag skickade in den förra artikeln före valet, jag var bekymrad för att en kristen väljarflykt från Kristdemokraterna skulle leda till lägre antal i den kristna riksdagsgruppen och en minskad konservativ närvaro i regeringen. Nu blev det inte så, vilket jag välkomnar. Men framför allt är jag mån om debattklimatet i kristenheten i stort. Förenklade uttalanden om vad som är kristet och inte hjälper oss helt enkelt inte framåt – däremot en saklig analys, och likaså sakliga politiska lösningar.
John Derneborg, pastor Pingstkyrkan Vänersborg