Som hebraist och bibelöversättare kan jag inte låta bli att uttrycka min förvåning över att Allan Emrén vill demonstrera sina bristande kunskaper i det hebreiska språket i syfte att försvara sin tro på evolutionen. Var och en har givetvis frihet att tro på vilken evolution man vill, men det vore mest korrekt att hålla sig till de argument man behärskar.
”Översättningar bygger på en världsbild långt från den vi har idag”, säger han. Vilka översättningar? Vad är det som åsyftas?
Emrén lyckas inte ens transkribera de hebreiska orden, ännu mindre analysera dem. ”Gott” omfattar faktiskt också i svenskan en hel del, och synonymer kan man räkna upp efter eget behag även i svenskan, så i det fallet är inte svenskan på något sätt mer entydig än hebreiskan. På vilket sätt anser Emrén hebreiskans tov vara ett argument för evolutionen? Kampen om tillvaron och de starkastes överlevnad, till exempel.?
Ännu mer häpnadsväckande är Emréns utläggning av hebreiskans jom, dag. Det kan användas också i mer symbolisk betydelse på ungefär samma sätt som vi i svenskan till exempel kan tala om människans dagar, syftande på hennes livstid. Men i samband med ordningstal, som i skapelseberättelsen, och begränsad med hjälp av kväll/afton och morgon betyder dag just dag (24-timmars dygn) och ingenting annat. Jom definieras också i och med första dagen, som egentligen heter en dag eller dag ett, en sorts protodag; ordningstal kunde inte användas eftersom det inte funnits någon dag innan dess. Först därefter talas det om andra, tredje och så vidare dagen. Här bör vi också nämna veckans ursprung, den enda tidsenhet som inte är beroende av några astronomiska fenomen. Mänskligheten har alltid haft en vecka, för det allra mesta en sjudagarsvecka, som kräver en förklaring.
Emrén, liksom vem som helst, har självklart all frihet att inte tro på Bibelns skapelseberättelse, men då vore det mycket hederligare att helt enkelt bara förkasta den, i stället för att försöka vända och vrida den till någonting annat än vad den vanliga hebreiska prosatexten säger.
Aila Annala
