En serie debattartiklar som nyligen publicerats i Dagen reser återigen frågan om den extremt fientliga position som Svenska kyrkan intar i förhållande till Israel.

I en intressant artikel publicerad den 5 mars beskriver Jennifer Hegarty utbildningen inför att bli en del av det Ekumeniska följeslagarprogrammet. Författaren ställer sig kritisk till det faktum att programmet presenterar Israel på ett ensidigt, partiskt och manipulativt sätt.

Olyckligtvis representerar detta specifika fall bara toppen av ett isberg och problematiken går mycket djupare. Den mer vitt syftande fråga som måste ställas är varför Svenska kyrkan, eller i varje fall dess högsta ledning, under senare år har utvecklats till att bli en av de mest fientligt inställda organisationerna till Israel med en extremt negativ hållning.

En annan fråga som förtjänar att lyftas är: hur har vi kunnat hamna i ett läge där kyrkans ledarskap så aggressivt driver en hållning som många av dess medlemmar – om inte en majoritet – långt ifrån delar.

Ju mer vi ser av Svenska kyrkans agerande i fråga om Israel, desto tydligare blir det att vi här har att göra med en systematisk, välorganiserad och välorkestrerad kampanj mot den judiska staten från tongivande kretsar inom kyrkan.

Läs mer: Jennifer Hegarty: Därför hoppade jag av som följeslagare

De av Svenska kyrkan organiserade resorna till Israel består vanligtvis av en rad exkursioner och möten vilka nästan uteslutande har till avsikt att presentera Israel i sämsta tänkbara dager samtidigt som det så gott som endast och uteslutande är den palestinska sidans narrativ som presenteras. Allt detta medan man i praktiken fullständigt ignorerar Israels historia, det israeliska narrativet och de grundläggande israeliska perspektiven på konflikten.

Vid samtal med en tidigare deltagare i en av resorna till Israel, tog jag mig friheten att fråga om den sionistiska diskursen alls introducerats i programmet. Svaret var att inom Svenska kyrkan är själva begreppet "sionist" ett skällsord.

Detta ställde mig än en gång inför omfattningen av den fientlighet som genomsyrar vissa kretsar inom kyrkan. Det faktum att man som något illegitimt betraktar det judiska folkets nationella befrielserörelse – en rörelse som lett ett urgammalt folk tillbaka till dess nygamla hemland, där man återupprättat sitt nationella självbestämmande – är skrämmande.

Man kan inte bortse från det faktum att åratal av anti-israelisk indoktrinering och systematisk demonisering av Israel har skapat en kultur av djup fientlighet mot den judiska staten.

I själva verket har vi nått en punkt där Israels många vänner inom kyrkan – och Israel har verkligen många vänner inom kyrkan – helt enkelt är rädda för att gå mot strömmen och göra sin röst hörda.

Det förefaller kräva mycket mod och ett stort mått av intellektuell integritet om någon vill öppet och offentligt uttrycka sitt stöd för Israel inom Svenska kyrkan.

Man måste då också vara beredd att betala ett högt pris – ett pris som inte alla förmår betala, vilket de heller inte kan klandras för.

Som Israels officielle företrädare i Sverige vill jag mot bakgrund av ovanstående härmed uppmana alla våra många vänner inom Svenska kyrkan att kräva sin rätt att bli hörda. Jag skulle också vilja utmana kyrkan att ändra innehållet i sina Israelresor och introducera ett mycket mer balanserat och opartiskt program som skänker deltagarna en nyanserad och rättvisande bild av Israel.

Jag uppmanar sammanfattningsvis Svenska kyrkan att sätta punkt för en kultur av fientlighet mot Israel och börja ett nytt kapitel präglat av god vilja och balans.

Ilan Ben-Dov, Israels ambassadör