Mackan Andersson uttrycker i Dagen (1/10) stor besvikelse över att jag i Sveriges Radios Studio Ett var otydlig när det gäller kravet på Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedts avgång. Det har jag förståelse för. Låt mig därför berätta bakgrunden, och varför ett krav på avgång inte var vårt fokus. Trots att det är en konsekvens vi gärna sett.
Två dagar efter Oscar Sjöstedts kommentarer om personer med funktionsnedsättning i riksdagen måndagen den 21 september blev jag uppringd av Dagens Nyheter. Tidningen undrade om vi ville låta Sjöstedts uttalande stå oemotsagt, vilket vi naturligtvis inte ville. Vi hade uppmärksammat uttalandet redan under måndagen och förväntade oss markeringar från politiskt håll: Att Sverigedemokraterna skulle förklara sig och att andra politiska partier skulle vilja se Sjöstedts avgång eftersom hans uttalande speglar en människosyn som inte har någon plats i vår demokrati. Vi förväntade oss reaktioner som vi skulle kunna stödja. Men till min stora sorg uteblev de skarpa reaktionerna. Då kändes det självklart att ge uttryck för vår ståndpunkt.
Mina uttalanden i DN handlar inte om partipolitik utan om en oacceptabel människosyn där människor värderas utifrån sina egenskaper eller förmågor och inte utifrån sitt människovärde. Det var det jag reagerade på, med Funktionsrätt Sveriges idéprogram som grund, och det hade jag gjort oavsett partipolitisk tillhörighet hos den som fällde uttalandet.
Men det kränkande uttalandet i riksdagens kammare blottar också en annan viktig aspekt, nämligen de luckor som finns i lagstiftningen vad gäller straffrättsligt skydd för personer med funktionsnedsättning när det gäller hatbrott. Skyddet mot hets mot folkgrupp (brottsbalken 16 kap 8 §) gäller i dag ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Ja, samtliga av diskrimineringsgrunderna finns med, men personer med funktionsnedsättning saknar skydd. Den allt hårdnande attityden i samhället mot personer med funktionsnedsättning visar att skyddet nu måste utvidgas, vilket vi också påpekat i ett gemensamt uttalande tillsammans med flera MR-organisationer.
Vi vill att Sjöstedt ska förlora sina förtroendeuppdrag därför att han står för en människosyn vi tycker är förkastlig, men vi räknade inte med att det skulle bli så.
— Elisabeth Walleinus
Men uttalandet och de svaga reaktionerna från det politiska etablissemanget handlar också om en glidning i synen på rättigheter: Om det som Andersson är inne på, nämligen det ständiga ifrågasättandet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning, om ett slags paradigm där personer med funktionsnedsättning i första hand betraktas som kostsamma för välfärden i stället för den tillgång i samhället som alla människor utgör.
Men nu tillbaka till Anderssons besvikelse med min intervju i Sveriges Radios program Studio Ett, där jag svävade på målet gällande vårt krav att Sjöstedt skulle avgå. Andersson skriver att “den här organisationen därmed förlorar all trovärdighet. Det är inte möjligt att kalla sig för ‘Funktionsrätt Sverige’ och samtidigt ursäkta eugenik”.
Det är hårda ord, men jag har förståelse för Mackans och andras besvikelse över att jag inte stod fast vid Dagens Nyheters rubrik “Funktionsrätt Sverige kräver Oscar Sjöstedts avgång”. Sanningen är att min formulering i DN:s intervju var mer balanserad än så. Jag säger “Vi vill att han (Sjöstedt) ska förlora sina förtroendeuppdrag. Men jag tror inte det är möjligt eftersom andra i samma parti har liknande åsikter.” När frågan kom i Studio Ett, om vi skulle lägga ned vårt krav vid en ursäkt, var det egentligen detta jag syftade på. Vi vill att Sjöstedt ska förlora sina förtroendeuppdrag därför att han står för en människosyn vi tycker är förkastlig, men vi räknade inte med att det skulle bli så. Skälet till detta är främst att Sverigedemokraterna är ett av landets största partier och att uttalanden som Sjöstedts inte står i strid med lag. Hade personer med funktionsnedsättning ett straffrättsligt skydd mot hatbrott, skulle uttalanden som detta kanske kunna avgöras i domstol.
Jag delar i övrigt Anderssons världsbild och det är därför jag tycker att Funktionsrätt Sveriges arbete är så viktigt. Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning urholkas allt mer, fattigdomen växer hos våra grupper, insatser enligt LSS begränsas och under coronapandemin har våra grupper drabbats hårt, inte minst av den neddragning som genomförts inom den ordinarie vården. Sverige borde med tanke på de senaste årens starka ekonomi kunna uppfylla rättigheterna i FN:s funktionsrättskonvention. Så är det inte i dag. Läs gärna civilsamhällets granskning “Respekt för rättigheter?” av hur Sverige lever upp till konventionen.
Men jag är hoppfull, vårt arbete ger resultat. Ibland i de små detaljerna, ibland lyser det igenom i mycket stora frågor. Vi får inte ge upp, vi måste kämpa på tillsammans för stärkta rättigheter enligt FN:s funktionsrättskonvention.
[ Läs tidigare inlägg | Mackan Andersson: Funkofobin är utbredd i Sverige ]
