Ja! Stefan Sundemo uppmanar oss i kyrkan att gå före i integrationsarbetet genom att bosätta oss i utsatta områden (Dagen 24/9). Precis som Sundemo skriver handlar integration om att lära känna och förstå varandra, och det kan bara ske genom möten människor emellan. Det är något som jag tror att vi inom kyrkan är väl rustade för. Inte bara genom gedigen erfarenhet av engagemang för flyktingar, utan kanske främst genom att vara en gemenskap av olika människor som tränats i att leva tillsammans i försoning.
Och: Nej! Att integrationen på många sätt brister är inte skäl till att stoppa människor som söker skydd! Sundemo gör liksom många andra misstaget att sammankoppla brister i integrationen med människors behov av skydd. Det är inte vi som reglerar flödet av människor som måste fly. Behöver man skydd så behöver man det, och det är bättre att få det i ett samhälle som har brister än ingenstans alls.
Att fortsätta ge människor skydd hindrar inte att vi fortsätter samtalet om prioriteringar och integration. Integrationen är inget vi kan bli klara med först utan en process som vi behöver leva med, liksom vi hela tiden måste planera och anpassa vår politik på många olika områden som Sundemo skriver. Vi kan inte be människor sluta att bli sjuka tills vi betat av vårdköerna – vi måste göra så gott vi kan med det vi har här och nu. Öppenhet är möjlig parallellt med fortsatta samtal som erkänner problem. Kanske är invandringen till och med nödvändig för att lösa andra frågor. Hur mycket längre skulle exempelvis inte vårdköerna vara utan vårdpersonal som flyttat till Sverige från andra delar av världen?
Läs tidigare inlägg: Stefan Sundemo: Det är dags att beräkna kostnaden för integration
Sundemo föreslår att vi som kristna kan bidra med politiska förslag för en bättre integration. Och det är gott – kristna har med utgångspunkt från sin tro varit med och påverkat samhället till det bättre genom historien. Men just för att integration sker genom relation behöver vi även se politikens begränsningar att skapa integration. Politiska beslut är viktiga för att skapa förutsättningar, men ytterst kan inga politiska beslut eller aldrig så stora budgetposter få till stånd integration, om vi ändå inte möts och lyssnar till varandra.
Hur ska någon som inte har möjlighet till banklån kunna ta sig in i segregerade villaområden – integrationen måste gå åt andra hållet.
— Miriam Henriksson
Sundemo har inte fel i att politiker behöver planera för integration, men uppmaningen till oss att själva delta genom att som kristna flytta in i utsatta områden är bidraget i debatten som jag vill ta fasta på. En utmaning till alla oss som har möjlighet att välja var vi ska bo, för hur ska någon som inte har möjlighet till banklån kunna ta sig in i segregerade villaområden – integrationen måste gå åt andra hållet. Där kan vi i Jesu efterföljd få stiga ned från den plats vi hamnat på statusstegen till dem som inte har möjlighet att klättra upp.
Jag och min familj tillhör en kristen boendegemenskap som längtar efter att vara med och göra skillnad för både enskilda människor och hela det område vi bor i. Inte genom olika projekt eller med hjälp av pengar, utan genom att dela vardagen med andra, och i bön. Vi är en del av nätverket MoveIn: “a movement of regular Christians prayerfully moving in among the unreached, urban poor” (ungefär översatt: en rörelse av vanliga kristna som i bön flyttar in bland de onådda, urbana fattiga).
Som kristna är vi alltid sända till människor och sammanhang runt omkring oss, och vi får verka i olika sammanhang. Men våra egna förorter är ett missionsfält där många fler kristna skulle kunna finna sin plats och uppgift – och ett gott liv! Jag har inte lika lång historia som Sundemo i Lövgärdet, men har bott tolv år i ett liknande område där vi som familj trivs så bra. För det handlar som sagt om möten där inte en part “integrerar” den andra utan där vi tillsammans får växa, och jag är glad att få ge mina barn en uppväxt fylld av möten med människor av olika bakgrund.
I en värld präglad av splittring, där bristande integration bara är ett symtom på människors svårigheter att leva i gemenskap ända sedan syndafallet, är vår största tillgång hoppet i den enda som kan skapa verklig enhet: Jesus Kristus! Jag längtar till den dagen då politiker och forskare får höra talas om utsatta områden där kriminaliteten avtagit, skolresultaten går upp och arbetslösheten sjunker, där människor vittnar om hur Jesus förvandlat deras liv!
Så följ Jesus och surfa in på ditt kommunala bostadsbolag för se vilka lägenheter som finns lediga i den stadsdel som alla undviker i din stad, och var med och bygg ett rike utan gränser som får visa väg för hur vi kan leva tillsammans i denna värld!
[ Läs mer: Frida park: Andra minoriteter kan lära av kristna ]