Tillväxt, inte främst mer bistånd, lyfter människor ur fattigdom

I två separata debattartiklar i Dagen diskuteras Moderaternas biståndspolitik. I den första antyder nio representanter för biståndsbranschen att Moderaterna saknar internationellt engagemang och i den andra artikeln kritiserar Miljöpartiet oss i ett högt tonläge med referenser till Robin Hood. Moderaterna vill i stället föra en seriös debatt om hur Sverige kan bidra till förändring i en trasig och alltmer osäker omvärld.

Först och främst är Sveriges internationella engagemang djupare än den svenska biståndsbudgeten. Individer och företag gör i dag ovärderliga insatser för välstånd och utveckling i världen. Svenska start-ups i Afrika gör skillnad i människors vardag. Digitalisering och ny teknik är avgörande komponenter i det globala välståndsbyggandet och helt avgörande för vår förmåga att lösa klimatutmaningarna. Och här krävs ett rejält nytänkande i den svenska politiken för global utveckling.

Med det sagt ser vi givetvis hur Sverige genom åren gjort mycket gott i världen. Det biståndsprojekt som troligtvis var allra mest framgångsrikt är Sveriges stöd till de baltiska staterna efter befrielsen från Sovjetunionen. De tre länderna utvecklades snabbt och är i dag stabila demokratier och framgångsrika ekonomier som står på egna ben. Det svenska stödet till Baltikum var till stor del ett moderat projekt.

I dag ser vi att bara vart femte av Sidas biståndsprojekt lever vidare när finansieringen tagit slut. Det kan knappast ses som långsiktigt!

—  Hans Wallmark och Magdalena Schröder

Moderaterna vill prioritera bättre i det svenska utvecklingssamarbetet. Av särskild vikt är det globala hälsoarbetet, vilket tas upp i debattartiklarna. Dels av den enkla anledningen att hälsoarbete baseras på en evidensbaserad grund, dels därför att det ger resultat för människor – med viktiga positiva effekter för den bredare välståndsutvecklingen.

Samtidigt tydliggör de utmaningar vi ser inom det globala hälsosamarbetet behovet av att bättre värna och stå upp för svenska värderingar och intressen – och att utrikes- och biståndspolitiken måste hänga ihop. Internationellt hälsosamarbete måste präglas av öppenhet och tillit till varandras data, och här måste Sverige förmå att påverka i de multilaterala organisationerna.

Våra motdebattörer hävdar även att svenska intressen och värderingar står i konflikt med biståndet. Från Moderaternas sida ser vi ingen sådan konflikt. Svenska intressen är att demokrati, MR, rättsstat och fri ekonomi etableras världen över. Det är inte navelskådande och Sverige först utan utåtriktat och internationellt.

Moderaterna är ärliga med att Sverige inte kan göra allt. Men där vi verkar ska skattebetalarna – såväl som mottagarna av svenskt bistånd – kunna se resultat. Fokus ska ligga på vad som är effektivt och evidensbaserat. Det handlar exempelvis om det globala hälsoarbetet, klimatet, jämställdhetsfrågor och institutionsbyggande för långsiktig ekonomisk tillväxt. Transparens, resultatuppföljning och utvärdering ska prägla allt bistånd. I dag ser vi att bara vart femte av Sidas biståndsprojekt lever vidare när finansieringen tagit slut. Det kan knappast ses som långsiktigt!

Moderaterna ser behov av nytänkande inom den svenska biståndspolitiken. För att uppnå de globala målen krävs ett tydligare fokus på ekonomisk tillväxt i det svenska utvecklingssamarbetet – minst sju procent tillväxt per år i de fattigaste länderna, som Agenda 2030 formulerar det. Här måste näringslivet vara med på tåget. Sverige kan här lära sig mycket av hur andra länder involverat näringslivsaktörer i biståndet. För vi måste bli bättre på att arbeta systematiskt med dessa frågor.

Den tillväxtkritik som Miljöpartiet ofta lyfter i debatten går på tvärs med detta och hotar i grunden välståndsutveckling. Janine Alm Ericson kan använda hur många Robin Hood-argument hon vill – men det råder inga tvivel om att tillväxt är helt avgörande för människors möjligheter att lyfta sig ur fattigdom.

När vi diskuterar biståndspolitik med andra partier och biståndsaktörer fastnar samtalen ofta i det så kallade enprocentsmålet. Vad vi ska göra med alla dessa miljarder blir då lätt en senare fråga. För oss moderater är detta en helt orimlig ordning. Enprocentsmålet för biståndet går emot alla rationella styrningsprinciper av statens budget och förvaltning. Vi vill först ha en plan för vad som ska uppnås, därefter en sund finansiering. Det måste gälla alla politikområden.

Det här är några av våra tankar om hur Sverige på bästa sätt – och efter vår förmåga – kan bidra i en oförutsägbar och orolig värld. Vi moderater för gärna seriösa samtal och dialog kring vår biståndspolitiska inriktning men också de prioriteringar vi gör i en statsbudget. Men då krävs seriösa och sakliga argument från våra motdebattörer.

Läs tidigare inlägg: Nio representanter från biståndsvärlden: Biståndet är inte till för att främja svenska intressen, Moderaterna!

Läs tidigare inlägg: Janine Alm Ericson (MP): Cyniskt av Moderaterna att vilja skära ner på biståndet

Läs tidigare inlägg: Hans Wallmark och Magdalena Schröder (båda M): Biståndets resultat måste stå i centrum