Debatt

Se till att rättvisan du stödjer verkligen är rättvis

Replik. Trots goda intentioner har rörelser som Black lives matter, metoo och Extinction Rebellion i grund och botten samma problem: de brister själva i rättvisa, skriver Micah Fryxelius.

Den 12:e oktober skriver Mikael Fälthammar i Dagen att wokendom kan vara vår tids väckelserörelser, med rörelser som Black lives matter (BLM), metoo och Extinction Rebellion. Han varnar kristna från att aningslöst haka på dessa rörelsers aktivism, vilket också André Casselbrant håller med om när han svarar med en artikel som argumenterar för att man trots det inte ska avskräcka kristna från att stå upp för rättvisa. I stället bör man stötas och blötas med dessa sammanhang och förbättra dem inifrån, menar han.

Men hur förbättrar vi dem om vi inte förstår vad rättvisa är? När Casselbrant talar om att vi som kristna ska engagera oss i rättvisefrågor så håller jag med. Jag är dock inte säker på att han inser att rörelserna vi talar om aktivt motverkar rättvisa och att vi inte bör göra oss delaktiga i deras synder.

Förespråkarna har svårt att fördöma det extrema våldet som ofta startas i samband med deras demonstrationer – demonstrationer som dessutom ofta drabbar civila.

—  Micah Fryxelius

Bibeln uppmanar oss på många ställen att inte vara partiska för fattiga eller rika, mäktiga eller ringa och den säger att Gud inte är partisk (exempelvis 3 Mos 19:15, 5 Mos 10:17). BLM är partisk och uppmanar till partiskhet för svarta, mot poliser och vita. Förespråkarna har svårt att fördöma det extrema våldet som ofta startas i samband med deras demonstrationer – demonstrationer som dessutom ofta drabbar civila. På något sätt verkar de anse att våldet är rättfärdigat på grund av all den systematiska rasism som funnits genom tiderna. Som om det vore rätt att sönerna ska bära fädernas missgärningar.

Om man inte kan fördöma felen på sin egen sida så är man partisk. BLM, menar jag, är också partisk för svarta brottslingar som gör motstånd mot polis. Ofta tenderar man att ignorera de brott som föregår polisernas agerande, som i till exempel fallet med svarte Mike Brown som försökte rycka ett vapen ur handen på en polis innan han blev skjuten. Man målar upp det som att en oskyldig svart man blev skjuten av en brutal polis – och där finner vi partiskhet: När man inte längre kan sätta rättvisa och sanna ord på helhetsbilden. BLM är dessutom partisk för att de dömer alla, poliser och vita, för handlingar som några begått.

Under metoo hände det upprepade gånger att kvinnans ord, när det kom till trovärdighet, vägde tyngre än mannens, i stället för att följa den bibliska principen: att var sak ska avgöras efter två eller tre vittnens utsago. Också det är partiskhet. Bibeln talar till och med om att man inte ens ska lyfta anklagelser mot till exempel en äldste om det inte finns två eller tre vittnen (1 Tim 5:19). Det är svåra ord från Gud, också för mig, att ta till mig. Men det är faktiskt Han som bestämmer, inte vi.

I klimataktivismen upplever jag att det också finns partiskhet: Erkänner aktivisterna att fossila bränslen lyft stora delar av världen ur fattigdom och räddat miljontals liv? Oavsett om man kommer fram till att vi bör sluta med dessa bränslen eller ej måste vi kunna erkänna att användningen av dessa bränslen åstadkommit mycket gott. Annars är vi partiska och står inte alls upp för sanning och rättvisa.

Med tiden brukar bilden bli tydligare när relevanta fakta kommer i ljuset.

—  Micah Fryxelius

En annan del i rättvisa är behovet av tålamod. Med tiden brukar bilden bli tydligare när relevanta fakta kommer i ljuset. “Detta vet ni, mina älskade bröder. Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede” (Jak 1:19). Jesus sa också: “Döm inte efter skenet, utan döm rättvist” (Joh 7:24). Det här är i synnerhet aktuellt med BLM och metoo, där reaktionen ofta är omvänd: man börjar i vrede.

I fallet med George Floyd var reaktionen från omvärlden omedelbar utan någon väntan på kontext. De fruktansvärda bilderna av Floyds sista minuter i livet väckte vår starka avsky. Polisernas brutalitet såg ut att vara odiskutabel, och orsaken likaså. Det tog många månader innan hela filmerna från polisernas kroppskameror släpptes, men när de gjorde det visade de, menar jag, en annorlunda bild av händelseförloppet än vad som hittills framkommit: Poliserna ser faktiskt ut att visa sympati och gör saker för att möta Floyds krav och vägran att samarbeta. Det säger ganska lite om ifall det poliserna gjorde var rätt eller fel, men det säger något om BLM: Antagandet att situationen enbart handlade om rasism var ett påstående som bokstavligen satte världen i brand – precis som ju tungan ofta kan göra (Jak 3:5–10). Jag menar att det var en orättvis bedömning.

Bristen på tålamod och misslyckandet i att invänta fakta har också präglat klimatrörelsen i decennier. De har visat sig ha fel i nästan alla sina förutsägelser. Världen är kvar än i dag. Vi lever varken i en istid eller i en öken. Delar av världen har blivit obrukbara, men andra delar av världen har blivit bördigare än de var förut. Den totala ytan skog vi har i världen har ökat med drygt 7 procent de senaste 35 åren. Därmed inte sagt att vi inte ska ta hand om vår jord, men Bibelns syn på förvaltarskap är inte att gräva ner talenterna eller jordens resurser. Bibelns budskap är att göra något mer av dem (Matt 25:14–30). När vi lyfte världen ur fattigdom var det precis det vi gjorde. Kristna: Stå upp för sann, opartisk, och tålmodig rättvisa!

Läs tidigare inlägg: André Casselbrant: Avskräck inte kristna från att stå upp för rättvisan

Läs tidigare inlägg: Mikael Fälthammar: Är wokendom vår tids väckelserörelse?

Fler artiklar för dig