Ta reda på hur dagens förskola påverkar barnen på lång sikt

Jag har, liksom Madeleine Lidman (Dagen 15/10), reagerat mycket starkt på Socialdemokraternas motion om obligatorisk förskola för alla barn över två år. Motionen gjorde mig både förundrad och djupt oroad: oroad över den totala bristen på kunskap om barns utveckling och behov, och förundrad över hur motionärerna sedan vände och ville få det att se ut som att vad de framför allt ville var att få till en debatt om förskolan.

Ja, en debatt om förskolan behövs verkligen. Och inte bara en debatt, utan forskning om hur den förskola som Sveriges barn befinner sig i påverkar deras utveckling på lång sikt.

Den forskning om barns behov av trygg anknytning som finns tillgänglig sedan cirka fyrtio år, visar tydligt att barn behöver ständig tillgång till ett fåtal trygga vuxna som de kan “segla in till” när livet är tufft, hårt, roligt eller bara alldeles vanligt. De behöver tillgång till en lugn och trygg vuxenhjärna för att reglera sitt nervsystem och få ordning på alla kopplingar som ska avvecklas och utvecklas i deras hjärnor. Detta är också vad den senare hjärnforskningen visar.

Som förskolan – och skolan – ser ut nu är det svårt för barn att få den tillgången till vuxna som de känner sig trygga med. Många föräldrar ser det och gör vad de kan för att vara hemma med sina barn så mycket och länge som möjligt. Närheten och tillgången till föräldrarna bidrar till att barn och föräldrar skapar starka relationer som också bär under tonåren, när barnen egentligen mer än någonsin behöver ha tillgång till sina föräldrar och andra trygga vuxna.

Jag är bekymrad över att svensk förskole- och skolpolitik förs i en sådan total förnekelse av den forskning som finns om vad barn behöver för att utvecklas väl. Jag är också bekymrad över att de föräldrar som medvetet väljer att vara hemma med sina barn under förskoleåren blir så ifrågasatta. Barn som får möjligheten att vara hemma med trygga vuxna under sina första år utvecklas ofta till trygga, självständiga, sociala, kreativa människor som klarar skolan och livet alldeles utomordentligt bra. Deras hjärnor får gång på gång uppleva det som kallas medreglering från trygga vuxna, vilket bidrar till att de utvecklar ett nervsystem som klarar livets påfrestningar väl.

Ingen förskolepersonal kommer att följa barnen upp till tonåren.

—  Ulrika Ernvik

I motionen understryker man att barn till föräldrar med annat första språk än svenska, samt barn i familjer som fungerar dysfunktionellt, behöver ha tillgång till förskolan. Jag vill hävda att det dessa barn framför allt behöver är stöd till föräldrarna, så att föräldrarna kan bli deras trygga vuxna under hela deras uppväxt. Ingen förskolepersonal kommer att följa barnen upp till tonåren. Det finns också forskning som visar, att för att lära sig ett andra språk väl behöver man behärska sitt första språk väl. Små barn behöver få utveckla sitt modersmål tillsammans med sina föräldrar. Därifrån behöver de sedan få lära sig att utveckla sitt andra språk, gärna tillsammans med sina föräldrar.

Ja, låt oss föra upp förskolan och skolan på dagordningen – i kombination med vad barn behöver. Låt oss göra longitudinella studier på hur den förskola och skola vi har påverkar barns utveckling på lång sikt. Låt oss förstärka förskolan och skolan med mer personal så att grupperna blir mindre. Låt oss se över hur vi bygger förskolor och skolor, så att vi främjar lugna och trygga miljöer. Låt oss stärka kunskapen bland personal, lärare och skolledning om barns behov av trygg anknytning.

En förskola och skola där barnen inte upplever trygghet är lika dysfunktionell som en familj där barnen inte upplever trygghet.

—  Ulrika Ernvik

Låt oss utforska om det är trygghet som hemmasittarna framför allt behöver och hur vi kan skapa den. Låt oss lägga mer resurser på stöd till föräldrar – både ekonomiskt stöd till dem som väljer att vara hemma med sina barn för att ge dem trygghet, och socialt stöd till de föräldrar som har svårigheter att själva ge trygghet till sina barn.

Ja, låt oss aktivera och liva upp familjecentralerna igen, där barnmorskemottagningar, BVC, socialtjänst och öppen förskola jobbar nära varandra. Skapa behandlingsteam med familjebehandlare och familjeterapeuter, pedagoger, logopeder som arbetar i samverkan med primärvård, socialtjänst och förskola/skola, där vi kan fånga upp de familjer som behöver stöd, och verka för att barnen får uppleva trygghet – både med sina föräldrar och i förskolan/skolan under hela sin uppväxt. En förskola och skola där barnen inte upplever trygghet är lika dysfunktionell som en familj där barnen inte upplever trygghet. Låt oss hjälpas åt så att trygghet för alla barn – både hemma och utanför hemmet – kommer högst upp på dagordningen!

[ Läs mer: Madeleine Lidman: Förskoletvång försämrar för alla ]