Lag om assisterad dödshjälp leder oundvikligen till påtryckningar

Debatten som nu pågår i Dagen i fråga om lagstadgad dödshjälp i Sverige är oerhört viktig. Johan Unger, 1/12, önskar sig en lag för läkarassisterat dödsslut där den enskilde är genomföraren. Det är i bokstavlig mening en livsfarlig väg som obönhörligen öppnar upp för nästa steg, aktiv dödshjälp. Unger menar att “en ny lag humaniserar samhället genom att öka människans eget ansvar och värdighet”. Det är en anmärkningsvärd individualistisk världsbild i relation till sig själv och andra.

Utvecklingen i de länder man infört legaliserad dödshjälp förskräcker. Till en början bedyrade dödshjälpsförespråkarna att aktiv dödshjälp endast skulle gälla vid extremt svåra fall med obotlig sjukdom, där slutet var nära förestående. Lagen skulle vara omgärdad med stränga kriterier, som inte kunde rubbas. I dag ser vi att det som endast skulle vara en frivillig utväg för ett fåtal dödligt sjuka ökat enormt. Villkoren har successivt utvidgats där det frivilliga inslaget alls inte längre är självklart. Den tidigare dödshjälpsförespråkaren Doktor Keizer från Nederländerna säger: “Dödshjälpsverksamheten glider ofrånkomligt längs det sluttande planet ner till ett slumpmässigt dödande av försvarslösa sjuka människor.”

Det enda alternativet är att utveckla den palliativa vården maximalt.

—  Ingvar Nilsson

Bara genom att lagstifta om en aktiv eller assisterad dödshjälpslag utsätter den oss alla, förr eller senare, för påtryckningar. Ett underliggande krav på att inte vara en börda. Sådana signaler är ofrånkomliga, även för dem som vill dö en naturlig död. De kommer att tvingas motivera, åtminstone för sig själva, varför de ska vara till besvär för sina anhöriga och kosta samhällets resurser när det finns ett billigare alternativ.

Anders W Jonssons artikel, 7/12, “Det behövs bättre palliativ vård – inte aktiv dödshjälp” är en desto mer uppmuntrande läsning. Jonsson menar att det inom läkarkåren aldrig funnits någon diskussion eller efterfrågan om en möjlighet att påskynda döden. “Det handlar om allt från effektivare smärtlindring till att på ett bättre sätt stötta de anhöriga. Ytterst är det en fråga om att förbättra kvaliteten i de sista dagarna och timmarna i livet. Att öppna för dödshjälp vore att kapitulera för brister i vården”, säger Jonsson.

Det enda alternativet är att utveckla den palliativa vården maximalt. Den möjliggör en värdig död med omsorg. Där sjukvården, också i fortsättningen, ska få utföra sitt arbete att lindra och trösta, men aldrig döda. Annars får vi en rå och osäker livsmiljö i stället för tillit och trygghet.

[ Läs tidigare inlägg | Anders W Jonsson: Det behövs bättre palliativ vård - inte aktiv dödshjälp ]

[ Läs tidigare inlägg | Johan Unger: Att avsluta döendet är inget brott mot femte budet ]