23 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Lid gärna själv, men döm inte andra till lidande

Replik. Att tillåta dödshjälp för svårt sjuka i slutet av livet är i linje med kristen barmhärtighet, skriver Gunnar Hagberg och Stellan Welin.

Förre domprosten Johan Unger skrev en debattartikel den 1/12, där han utifrån sin teologiska och religiösa uppfattning menade att avsluta ett döende under den sista svåra tiden inte kunde betraktas som stridande mot femte budet om en beslutskapabel person själv önskade detta. Att avkorta den sista tiden av ett svårt döende på dennes uttryckliga och frivilliga önskan är inte att döda en människa, det är ett utslag av kristen barmhärtighet.

Anders W Jonsson, vice ordförande i Centerpartiet och barnläkare, har gått i svaromål. Anders W Jonsson avvisar kategoriskt dödshjälp. Den behövs helt enkelt inte. Under sina 30 år som läkare har han aldrig mött någon som vill ha dödshjälp. Några resonemang om barmhärtighet ger han sig inte in i. Alla problem med döendet kan lösas av den palliativa vården. Att många människor inte vill ligga och invänta döden, neddrogade och inte kontaktbara, utan hellre väl ta farväl av sina nära och kära innan slutet sätter in; sådant bryr sig inte Jonsson om utan hänvisar kategoriskt till läkaretiken.

Ingvar Nilsson sällar sig i en debattartikel i Dagen till dödshjälpskritikerna. Dödshjälp i vilken form som helst leder direkt till det sluttande planet. Allt fler patienter kommer att omfattas. Det leder till att sjuka människor som inte vill ligga samhället till last ber att få dödshjälp.

Det finns ett flertal tillfällen där det kan finnas påtryckningar inför olika medicinska åtgärder. När en kvinna begär abort utgår vi från att det är frivilligt. Varför inte tro detsamma om döende människor som ber om dödshjälp? Dessutom måste det finnas kontroller av just detta – och det finns det i alla system för dödshjälp.

Unger vill se en frivillig dödshjälp, en förkortning av ett för patienten svårt döende. Det handlar inte om att “sjukvården ska åläggas att förkorta liv genom aktiv dödshjälp”, vilket Anders W Jonsson skriver. Det nyligen uppmärksammade fallet där läkaren Staffan Bergström hjälpte Per Mauritz att dö handlade om en svårt ALS-sjuk man som skulle rest till Schweiz för att dö men reserestriktioner kom emellan.

Per Mauritz begick inte självmord, vilket Anders W Jonsson tycks mena. Per Mauritz fick dödshjälp. Dessa fall, som förekommer i alla stater med dödshjälp, handlar inte om självmord som samhället bör försöka stoppa. Det handlar om beslutskapabla svårt sjuka människor som väljer att dö – därför att de inte ser annat än lidande framför sig. Vi, Gunnar Hagberg och Stellan Welin, förespråkar dödshjälp men tvekar inte att ingripa om någon försöker hoppa från en hög bro. Självmordsprevention handlar om något annat än dödshjälp.

Det finns svåra fall där aldrig så bra palliativ vård kan lindra den sjukes smärtor och ångest.

—  Gunnar Hagberg och Stellan Welin.

Dödshjälp finns i Beneluxländerna, i Schweiz, i Kanada, i tio delstater i USA (omfattande cirka 50 miljoner människor), i Colombia, i delstater i Australien och nu senast i Nya Zeeland. Troligen kommer Tyskland och andra stater i Europa att följa efter och vi hoppas förstås att Sverige ansluter sig efter en statlig utredning, som behövs för att reglera verksamheten.

Statens medicinsk etiska råd – Smer – utkom 2017 med en skrift som faktagranskade argument för och emot, men vi anar av Jonssons och Nilssons sätt att argumentera att detta inte är något de fördjupat sig i. Bland annat står det att de flesta patienter som får dödshjälp redan fått ta del av den palliativa vården, som dock inte räckt till. Där finns också en redogörelse för hur man säkerställer att det verkligen är den döendes vilja – utan påtryckningar.

Vi håller med Jonsson och Nilsson i det mest de skriver om palliativ vård. Vi vill verkligen förbättra den vården i Sverige och bygga ut den. Och självklart motverka suicid, som oftast har en psykisk problematik i botten. Men det finns svåra fall där aldrig så bra palliativ vård kan lindra den sjukes smärtor och ångest vilket vi vet genom Palliativa registret, där man följer och noterar symtom sista veckan. I dessa svåra fall är det numera tillåtet att låta den sjuke sova in i döden. Det injicerade sömnmedlet ges inte i avsikt att patienter ska dö, men alla inblandade vet att det kommer att leda till döden på grund av vätskebrist och den svåra grundsjukdomen.

Vi håller helt med Johan Unger att det inte strider mot femte budet att svårt sjuka i slutet av livet får hjälp att dö. Det är i linje med kristen barmhärtighet och dessutom anser vi, liksom Unger, att dödshjälp ska vara frivillig. Den som vill dö på “vanligt sätt” är fri att göra det. Lid gärna själv, men döm inte andra till lidande!

Fler artiklar från Debatt