27 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Undvik spekulationer om Jesu återkomst

I längden undergräver felaktiga spekulationer förtroendet för Bibeln, samtidigt som en sund och balanserad förkunnelse om Jesu återkomst hämmas, skriver Leif Carlsson.

Varför förkunnas det inte oftare om Jesu återkomst? En tänkbar orsak är vår tids fokus på att rädda planeten. Aldrig tidigare har frågor om miljö och hållbarhet haft så stort utrymme. För kyrkans del har det inneburit att budskapet om att förvalta och vårda skapelsen fått en central plats medan frågor om himlen och evigheten tonats ner.

En annan orsak till tystnaden är att förkunnelsen i frågan inom delar av frikyrkan ofta tenderat att bli spekulativ. Det rör sig om påstådda tidstecken om att Jesu återkomst är nära, tecken som till exempel kan handla om världskommunismen, EU, islams världsvida expansion, terrorattacker, kärnkraftsolyckor och astronomiska fenomen. På senare tid har även coronapandemin och vaccinet mot den uppfattats som tecken på att Antikrists maktövertagande är nära.

Problem uppstår när förutsägelserna visar sig vara felaktiga. Då blir det nödvändigt med omtolkningar. Ett sådant exempel är Sovjetunionen och Warszawapakten som på 1970-talet pekades ut som en del av Antikrists välde. Som bekant existerar varken pakten eller Sovjetunionen i dag. I längden undergräver dessa felaktiga spekulationer förtroendet för Bibeln, samtidigt som en sund och balanserad förkunnelse om Jesu återkomst hämmas. En sådan utveckling är djupt olycklig.

En väsentlig bakgrund till de spekulativa tolkningarna om framtiden kan spåras till USA under 1800-talet. En av de mest tongivande förkunnarna i ämnet under denna tid var William Miller (1782–1849) som med hjälp av profetior från Daniel hävdade att Jesu återkomst skulle ske i oktober 1844. En annan var engelsmannen John Nelson Darby (1800–1882) som blev populär i efterdyningarna av Millers missbedömning. Än i dag har Darby stor betydelse för vår tids profetietolkare. Darby betonade visserligen att återkomsten inte kunde tidsbestämmas men kom ändå fram till en rad spekulativa slutsatser. Han menade att det finns två frälsningsplaner i Bibeln, en för judarna och en för den kristna församlingen. Eftersom det rör sig om två folk blev Darbys slutsats att det var nödvändigt med två återkomster:

1. Först ska Jesus återkomma för att hämta alla sanna kristna till himlen. Detta ska ske plötsligt, oväntat och osynligt genom att de troende försvinner från jorden för att möta Jesus i skyn och bli upptagna till himlen. Darby trodde att detta skildras i 1 Tess 4:17 där Paulus skriver att de troende ska “föras bort” eller “ryckas bort” för att för alltid vara med Jesus. Övriga människor lämnas kvar på jorden i en sjuårig vedermöda då ondskan kommer att kulminera genom att Antikrist träder fram.

2. Sjuårsperioden avslutas enligt Darby med att Jesus kommer tillbaka en andra gång, men nu för att rädda judarna och upprätta ett tusenårigt rike på jorden med Jerusalem som centrum. Enligt en del av vår tids darbyister ska det även byggas ett tredje tempel på tempelplatsen antingen före sjuårsperioden eller i början av den. Denna andra återkomst ska enligt Darby till skillnad från den första ske öppet och synligt inför alla jordens invånare.

Darbys uppfattning om att Jesus ska återkomma två gånger hade aldrig tidigare förkunnats i kyrkan.

—  Leif Carlsson

De som anammar Darbys tidsmodell använder den som ett slags slagruta i tolkningen av bibeltexterna. Modellen fungerar även som en form där aktuella händelser placeras in på rätt ställe. Ett exempel på hur ett bibelställe övertolkas och inordnas i mönstret är Upp 4:1. Johannes hör en röst efter att ha skrivit till sju församlingar i Mindre Asien: “Kom hit upp, så ska jag visa dig, vad som ska ske härefter”. Orden “kom hit upp” uppfattas som församlingens hemliga borttagande från jorden och “vad som ska ske härefter” är det som utspelas under den sjuåriga vedermöda och som skildras i Uppenbarelseboken kapitel 4–19.

Darbys tolkning väcker frågor. Hans uppfattning om att Jesus ska återkomma två gånger hade aldrig tidigare förkunnats i kyrkan. Dessutom menade han att endast de verkligt troende ska få följa med till himlen när Jesus kommer. Detta har skapat en rädsla hos många för att bli kvarlämnade i vedermödan efter att det hemliga försvinnandet har ägt rum.

Om vi lämnar Darbys tolkning – vad kan man då säga om återkomsten? Vi vet att Jesus ska återkomma och slutgiltigt krossa ondskan samt upprätta ett evigt gudsrike. Vissa tecken ska föregå denna händelse. Det kommer att uppstå lidanden och svårigheter för dem som tror på honom (Matt 24:3–14). Ondskan ska även ta gestalt i en person som kallas “den vanhelgande skändligheten” (Matt 24:15). I Upp 13 kallas han “odjuret” och Paulus beskriver honom som “undergångens son” och “laglöshetens människa” (2 Tess 2:3). Jesus nämner även om tecken “i solen och månen och stjärnorna på himlen” (Luk 21:25), ord som förmodligen ska tolkas symboliskt i betydelsen att hela tillvaron ska skakas.

Jesustroende under de första århundradena levde redan i ett pressat läge med tilltagande förföljelser från romarriket och dess totalitära odjur till kejsare. Detta formade de tidstecken som nämns i Nya testamentet. En liknande situation ska nämligen uppstå för de troende i samband med återkomsten. Det är dessa övergripande tecken som vi uppmanas att ta fasta på, utan att för den skull spekulera om enskilda detaljer i form av händelser, årtal och personer.

Fler artiklar från Debatt