Som mycket riktigt påpekas i Fredrik Wenells ledare i Dagen 27/1 har Moderaterna omprövat synen på biståndspolitiken. Och jag vill nu förklara varför.
För att börja med det uppenbara men viktiga. Det är inte bistånd som driver utveckling utan demokrati, marknadsekonomi, äganderätt och fri handel. Lika viktigt att konstatera är att svensk biståndspolitik är en del av svensk utrikespolitik och därför måste ligga i linje med svenska intressen.
För Moderaterna är det viktigt att en större andel av biståndet fokuseras mot katastrofbiståndet (det humanitära biståndet) då det är biståndets kärna. Denna form av bistånd syftar till att hindra och lindra nöd och når de mest utsatta människorna. Trots detta är katastrofbiståndet som andel av svenskt bistånd i dag mycket litet. I spåren av coronakrisen blir det än mer tydligt att det humanitära biståndet som andel av biståndet behöver öka.
[ Fredrik Wenell: Därför har Moderaterna fel om att sänka biståndet ]
Vi vill också se att tydligare kontroll och uppföljning av biståndet sker. Sverige ska ställa höga krav på sina samarbetspartner i biståndet när det gäller resultatfokus, korruptionsbekämpning och redovisning. Sverige ska också vara berett att ompröva sitt biståndsengagemang när kraven inte uppfylls. Ett stort problem i dag är att vissa länder inte tar emot egna medborgare som blivit utvisade från Sverige. Personer som i stället blir kvar och utgör en del av ett växande skuggsamhälle. Länder som genom sitt agerande bidrar till att skapa problem i Sverige bör fråntas svenskt bistånd.
Moderaterna menar därför att enprocentsmålet, som bara finns i Sverige och Norge, har nått vägs ände.
— Elisabeth Svantesson
Och ja, det är också viktigt att ställa storleken på biståndet mot de behov som finns i Sverige. På 20 år har biståndet tredubblats. Att Sverige i dag lägger mer på internationellt bistånd än på Polisen, Domstolarna, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården tillsammans, tycker Moderaterna är fel. Men enprocentsmålet (en procent av BNI ska läggas på bistånd) gör att biståndet kommer att fortsätta att växa utan att utgifterna vägs mot andra behov. Vi tycker det är orimligt. Moderaterna menar därför att enprocentsmålet, som bara finns i Sverige och Norge, har nått vägs ände.
I stället vill vi att riksdagen vart fjärde år slår fast en fyraårig biståndsram. Detta liknar den ordning som gäller andra politikområden med långsiktiga planeringshorisonter – som exempelvis infrastruktur, forskning och försvar. Det innebär att det, i den budget vi presenterat för 2021, frigörs 16 miljarder kronor som kan användas till att förstärka välfärden och statens kärnverksamheter. Det innebär också att vi lägger oss på Danmarks nivå vad gäller internationellt bistånd och därmed fortsatt är ett av världens mest generösa givarländer.
Det är synd att Fredrik Wenell inte verkar ha satt sig in i våra förslag. Ja, vi vill, som jag beskrivit ovan, minska biståndet för att ta tag i de stora problem Sverige har med exempelvis gängskjutningar och vårdköer. Men att dessa problem skulle bero på “de spänningar som skapas av invandringen från kulturellt avlägsna kulturer” är Wenells tolkning, inte min.
[ Svar direkt från Fredrik Wenell: Mer i statens kassa borde ge mer - inte mindre - bistånd, M ]
