28 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Män har alltid hävdat sin rätt

Replik. Ingen ifrågasätter att en man tar plats, men så fort en rörelse av kvinnor ställer sig upp och hävdar sin rätt då är de helt plötsligt bråkiga, skriver Daniel Holmgren.

Jag har med intresse läst Olof Edsingers debattartikel om feminismen i Dagen 7/1, samt efterföljande repliker av Sara Forslund (13/1) och Katarina Hedman (21/1). När man väl kommit in i Edsingers artikel inser man att det inte är all typ av feminism han vänder sig emot. Tack och lov för det. Att kritisera feminism som sådan är kontraproduktivt och gör bara att avstånden mellan människor blir längre. Som många skribenter har uppmanat i debatten om kvinnligt ledarskap, att verkligen lyssna på varandra och ödmjukt gå tillbaka till skriften, så skulle jag vilja uppmana till detsamma här.

Feminism ger lätt intrycket av att vara ett politiskt laddat ord vilket nog gör att många inom frikyrkan känner att begreppet kan verka irrelevant. Det är att tolka ordet alltför snävt. Därför tycker jag att det är bra att Edsinger skiljer mellan de olika feministiska strömningarna och visar att det tidvis funnits inslag som varit bra och inslag som varit mindre bra. Det hedrar honom. Men det är ändå lite för lätt att blanda ihop delarna till en enda massa och tro att kritiken gäller alla feministiska strömningar.

Feminism i sin enklaste form bygger på två påståenden:

  1. Att kvinnor generellt sett är underordnade män.
  2. Att detta ska förändras.

Kan man hålla med om dessa två påståenden är man per definition feminist. Det betyder inte att alla kvinnor är underordnade män, men att man erkänner att det finns strukturer i samhället som missgynnar kvinnor, och att det män gör oftast värderas högre.

Och faktum är att jag tror att de flesta inom frikyrkan är feminister i dag utan att sätta det epitetet på sig. Jag hör förkunnare i dag predika feministiska åsikter och tankar, allt från i högkarismatiska sammanhang till liberala. Inte alla av dem skulle kalla sig feminister, men jag menar att de är det.

Ingen behöver kalla sig för något man inte vill, men jag tror att vi måste förstå att feminism är ett ord som vill förklara vad många kvinnor faktiskt känner och tycker. Det låter inte bra när vi män, som historiskt sett haft dominansen på de flesta plattformar i samhället, säger att “feminism inte behövs.” Vad vet vi om det? Det ser inte bra ut när vi män rycker på axlarna åt kvinnor som reagerar starkt mot orättvisor med motiveringen: “vi är jämlika, det vet väl alla? Sluta bråka.”

Vi män kan hjälpa till att göra feminismen överflödig.

—  Daniel Holmgren

Edsinger tar i sin fjärde punkt upp det ömsesidiga beroendet mellan män och kvinnor och skriver att “harmoniska relationer mellan kvinnor och män handlar helt enkelt inte om att ständigt ‘hävda sin rätt’”, i motsats mot, får man förmoda, vad han menar dagens feminism gör. Men män har alltid hävdat sin rätt och tagit plats, även när de ibland inte tycker att de har gjort det. Ingen ifrågasätter att en man tar plats, för män har dominerat på kartan under hela historien och dunkat varandra i ryggen, men så fort en rörelse av kvinnor ställer sig upp och hävdar sin rätt då är de helt plötsligt bråkiga.

Jag håller i stort med Edsinger om vad han skriver i sin artikel. Vi ska inte svälja allt och vi ska navigera utifrån skriften, Bibeln, oavsett om vi är kvinnor eller män. Däremot tror jag ärligt talat inte att vi har utmanat oss själva tillräckligt mycket ännu. Vi är män och kvinnor, men vad exakt är manlighet och kvinnlighet och vilka avgör det? Edsinger varnar i artikeln för en jämställdhet med “lika utfall snarare än lika möjligheter” men vari ligger den stora skillnaden och för vem är “lika utfall” negativ? Vi tenderar att både tolka Bibeln och oss själva utifrån ett västerländskt synsätt men manlighet och kvinnlighet kan skilja sig ganska markant åt bland olika folk och stammar.

Edsinger nämner att det inom feminismen i mångt och mycket är individen som sätts i centrum, det är den enskilde som förverkligar sig själv. Det kan jag verkligen inte se skulle vara förbehållet feminismen. Är det inte ett väldigt tydligt tecken i vår tid bland både män och kvinnor?

Jag håller med om att vi inte kan köpa allt rakt av – från delar av feminismen. All feminism säger inte det som Edsinger tar upp och det menar jag måste bli tydligt, annars riskerar vi att stänga fler dörrar än vi öppnar. I ett sådant här samtal är det oerhört viktigt vem som säger vad och hur.

Feminism är inte enbart en kvinnosak – i mångt och mycket har vi män bidragit till att skapa feminismen. Det hänger också mycket på oss om den får ett existensberättigande eller inte. Om feminism behövs är egentligen en fråga som kvinnorna får svara på. Vi män kan hjälpa till att göra den överflödig.

Fler artiklar från Debatt