21 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Visa att kristna tron är relevant

Replik. Det finns ingen metod som garanterar en levande tro. Däremot har vi ett ansvar att noggrant tänka igenom hur vi bäst kommunicerar budskapet om Jesus, skriver Stefan Gustavsson.

Rapporten “Här för att stanna” lyfter en ödesfråga för den kristna församlingen: Varför lämnar så många ungdomar den tro de växte upp med? Debatten som initierats av Bode och Igefjord är därför mycket välkommen.

Genom åren har jag ofta fått frågan “Hur ska man göra …” när det gäller att hjälpa människor att upptäcka den kristna tron eller på ett djupare plan omfamna den tro man redan känner till. Frestelsen ligger då i att ge ett “tekniksvar”: Gör så här, så får du det önskade resultatet. Den frestelsen förstärks av impulser från amerikansk mentalitet som ofta har ett starkt pragmatiskt drag och som älskar att tänka i termer av “how to”-tekniker.

Såpan “Gift vid första ögonkastet” som visas i SVT visar oss varför detta är fel sätt att tänka. Trots att matchningen av personer där utförs av experter så är statistiken ytterst nedslående. De lyckas sällan föra samman människor till hållbara äktenskap.

Frågan om kärlek och överlåtna relationer mellan oss människor går djupare än vad tekniker förmår att göra. Detsamma gäller kristen tro och relationen till Gud. Det finns inga “how to”-tekniker som kan lösa den frågan, eftersom det är en djupt personlig och livsavgörande fråga. Och det gäller inte bara från människans sida. Ur teologisk synvinkel är det också så att ingen människa kommer till levande tro bara hon använder rätt metod. Det finns en andlig dimension som ingen av oss har kontroll över. Som Jesus säger: “Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom” (Joh 6:44).

Kristen tro anses inte längre plausibel, det vill säga sannolik eller rimlig.

—  Stefan Gustavsson

När det är sagt har vi fortfarande ett ansvar att så väl och noggrant som möjligt tänka igenom hur vi bygger församling och hur vi kommunicerar budskapet om Jesus Kristus, så att det kan uppfattas för vad det är: Goda nyheter för oss människor!

Den historiskt sett kristna västvärlden, med Sverige i främsta ledet, har under ett stort antal decennier genomgått en radikal sekularisering. Intellektuellt och moraliskt utsätts kristen tro för ständig kritik. En kristen beskrivning av verkligheten uppfattas därför inte längre som trovärdig. Inte minst utbildningssystemet, i symbios med medier, förmedlar en sekulär uppfattning av tillvaron, inte sällan kombinerad med en nedlåtande och föraktfull inställning till den tro som tidigare präglade vår kultur.

Kristendomen beskrivs som något föråldrat som vi övergivit och lämnat bakom oss. Den är därmed inte ens ett relevant alternativ till det sekulära perspektivet, inte ens värd att undersöka och på allvar pröva. Resultatet är, för att använda sociologen Peter Bergers ord, en förändrad plausibilitetsstruktur. Kristen tro anses inte längre plausibel, det vill säga sannolik eller rimlig.

Vår kultur har här förändrats på djupet utan att motsvarande djupgående förändring har skett av församlingens inre kultur eller i vårt sätt att kommunicera det kristna budskapet.

När väckelserna drog fram över vårt land under 1800-talet och början av 1900-talet fanns det en kristen resonansbotten hos stora delar av befolkningen. De flesta var öppna för tanken på en personlig skapargud som upphov till universum och till oss som människor. På samma sätt fanns det en respekt för tanken på att denne Gud har trätt i förbindelse med oss i historien, en öppenhet för Jesus som Guds Son och för Bibeln som Guds Ord. Allt detta är borta sedan länge och ersatt med helt andra attityder.

När den kristna berättelsen om livet sätts i kontrast till alternativen framstår dess innehåll desto tydligare och vackrare.

—  Stefan Gustavsson

Utan att minimera andra aspekter – som gemenskap med andra och upplevelser av Gud – är apologetiken här en nödvändighet, något också gymnasisten Titus Öberg berörde i sin replik. Ordet apologetik kommer av det grekiska ordet apologia som har med försvar att göra. Det handlar om att förklara innehållet och försvara sanningshalten i kristen tro.

Uppbyggnaden av en apologetisk kultur i församlingen – både för barn, unga och vuxna – är ett långsiktigt arbete. Det handlar om långt mer än att lära sig vissa argument eller att bemöta vissa invändningar. Vi behöver förstå alternativen runt omkring oss: Vad de hävdar, varför de hävdar det och vilka svagheter de berättelserna har som gör att vi inte övertygats av dem. När den kristna berättelsen om livet sätts i kontrast till alternativen framstår dess innehåll desto tydligare och vackrare.

Det finns en text i början av Lukas evangelium vars formuleringar många gånger har inspirerat mig. Sammanhanget är Josef och Maria som missförstått var den då tolvårige Jesus befann sig, men som till slut fann honom i Jerusalem “där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav” (Luk 2:46–47).

Hela scenen utgör en liten miniatyr i fem steg över vad som också senare kom att prägla Jesu verksamhet. En mönsterbild över vad som bör prägla kommunikationen av evangeliet – närvaro, öppenhet, nyfikenhet, sanningssökande och verklig insikt. Eller för att använda orden hos Lukas:

  • Han satt mitt bland dem
  • Han lyssnade
  • Han ställde frågor
  • Alla häpnande över hans förstånd
  • Alla häpnande över de svar han gav

Det fångar något helt avgörande för församlingens ungdomsarbete.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Dagens poddar