Jag delar i många stycken Arvid Jaans (Dagen 11/3) synpunkter. Sverige måste skapa en hållbar asylpolitik. Egentligen är jag ingen expert på migrationspolitik, men jag tror vi alla är överens om att det inte räcker att öppna sitt land för människor med skyddsbehov. Vi måste verkligen också kunna integrera våra nyanlända i samhället. För integrationen är språket kanske den viktigaste nyckeln. De migranter som inte lär sig svenska kommer alltid att leva i ett utanförskap.
[ Läs tidigare inlägg | Arvid Jaans: En önskan om asyl kan vara orsak till konvertering ]
Den största bristen med dagens migrationspolitik är de orimligt långa hanteringstiderna. Cyniskt och rakt på sak: Om det finns en politisk vilja att kasta ut så många som möjligt, gör det då så tidigt som möjligt, men fortsätt inte att misshandla människor genom orimligt långa utredningstider. Konsekvenserna blir obarmhärtiga när människor som levt i landet i fem–sex år – lärt sig språket, utbildat sig så långt att de nu börjar se fram emot att arbeta och betala skatt till det land som gett dem så mycket – just i denna situation får ett utvisningsbeslut!
Asylsökande [har] fått del av nya värdegrunder, både politiskt och religiöst, under åren i Sverige.
— Per Edler
Detta är en dålig hantering av både mänskliga och ekonomiska resurser. Jag har mött flera asylsökanden som stått precis i den situationen att de med glädje sett fram emot att få bidra med skatt och arbete i Sverige, och då, när de är så långt integrerade, kastas de ut. De kan inte begripa hur det svenska samhället kan använda sina resurser på det sättet.
Dessutom innebär de långa handläggningstiderna att de asylsökande fått del av nya värdegrunder, både politiskt och religiöst, under åren i Sverige. Så frågan är om det är konversioner som skapar svåra asylärenden, eller om det faktiskt är de långa handläggningstiderna som ger asylsökande lång tid att erfara och ta ställning till nya värderingar. Även om de kanske i början sökt sig från sin hemländer efter bättre ekonomiska förutsättningar och större frihet, så förändras också dessa motiv med tiden.
[ Fick 150 piskrapp för sin tro - Migrationsverket vill utvisa honom ]
Jag har hittills aldrig mött en konvertit som berättat att de blivit utsatta för proselytism och missionerande av svenska kyrkor. Däremot har de med tiden börjat undra över vilka det är som så oegennyttigt gjort insatser för en god integration genom språkkaféer, fotbollsträningar eller sociala gemenskaper kring ett fikabord, och då upptäckt att det ofta varit en kristen grundvärdering och människosyn som drivit dem. När de sedan frågat om bibelundervisning har det lett vidare till kunskaper och erfarenheter som – om de tar beslutet att döpa sig och bli kristna – de är oerhört medvetna om vilket socialt pris de kommer få betala för. Detta är konsekvenser som svenska myndigheter själva inte verkar förstå eller ta hänsyn till.
[ Läs tidigare inlägg | Per Edler: Människor flyr Sverige för rätten att utöva kristen tro ]
Till sist: En generös flyktingpolitik kommer alldeles säkert att leda till att vissa individer slinker igenom och lyckas lura systemet. Andra kommer på grund av bakomliggande trauman leva med närmast livslånga psykiska problem. Jag hoppas att vårt rättsväsende och vår sjukvård ska kunna ta hand om det. Jag har också blivit lurad i diakonala ärenden, men det får inte leda till att jag slutar lyssna till nittionio andra verkliga berättelser och gör vad jag kan för deras mänskliga värdighet.
