14 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kyrkan har blivit digital - låt det fortsätta så

Replik. Det som för en tid varit en ersättning kommer utan tvekan vara ett ypperligt komplement framöver. Genom det digitala kommer vi nå längre, och nå nya grupper, skriver Carl-Henric Jaktlund.

Debatten snurrar på i Dagen kring vad som blir viktigt för kyrkan när pandemins värsta vågor svept förbi, och inläggen hittills har både varit tänkvärda och kloka. Pernilla Eklund har påmint om att “skapa helande gemenskaper som botar ensamhet och skam” (26/3). André Lundqvist har uppmanat till att våga vara pionjärer för en ny tid (4/4) vilket Lennart Albertsson underströk genom en utmaning att söka nya vägar och inte bara redan upptrampade (20/4).

Lisa Fredlund höll med men sköt samtidigt in det viktiga perspektivet att det pionjära inte bara behöver handla om att göra nytt utan att kyrkan även bör “börja göra allt det gamla vi alltid borde gjort och som vi alla alltid är kallade till: Mötas troget, bryta brödet, tillbe, vara omtyckta … och se Herren var dag låta människor bli frälsta och förena sig med oss” (29/4).

Alla dessa perspektiv är viktiga och hör samman i en helhet där kyrkan fördjupar och förbättrar för att människor ska komma närmare varandra och närmare Gud. Mitt bidrag in i denna debatt är detta: Gör allt som hittills är beskrivet och mer därtill, men glöm inte bort det digitala.

Jag förstår att det är större uppförsbacke att föreslå en sådan sak än att slå ett slag för de mänskliga fysiska mötena – det är klart vi längtar efter det nu, det vi blivit berövade för en tid, och känslomässigt kan känna oss trötta på mycket av det vi i princip blivit påtvingade. Men här behöver vi utmana oss som kyrka och försöka tänka längre och djupare för att se klarare.

Det digitala har visat sig vara ett viktigt komplement för att nå andra människor än annars.

—  Carl-Henric Jaktlund

Det som för en tid varit en ersättning kommer nämligen utan tvekan kunna vara ett ypperligt komplement framöver, utan någon som helst tvekan.

Tillåt mig att ge en liten rapport ifrån mitt och Alpha Sveriges håll som exemplifiering. Vi har i huvudsak tre olika spår – Alpha, som är en grundkurs i kristen tro, samt Äktenskapskursen och Bönekursen – som alla i grund och botten består av filmade föredrag som är tänkta att ses i ett fysiskt rum vid en samling där man samtalar och äter tillsammans. Ja, du hör: Det är inte direkt superoptimal verksamhet att förlägga digitalt, och därför har Alphas huvudsakliga pionjär Nicky Gumbel hållit emot under åren när folk föreslagit att kurserna skulle testas online.

Men så slog pandemin till med full kraft i Storbritannien och vid deras omfattande lockdown fanns bara två alternativ: Pausa de pågående kurserna på obestämd tid eller slutföra online. Valet dem emellan var, den grundläggande tveksamheten till trots, enkelt och resultatet överrumplade Nicky Gumbel: “Det fungerar lika bra så här, på en del sätt till och med bättre.”

Samtalen har mycket snabbare nått djupet via nätet säger han, kanske på grund av allvarsläget utifrån pandemin men troligtvis även på grund av att folk är med från sitt eget hem vilket gör att de slappnar av mer. Att kunna erbjuda sökare den tryggheten är ett stort plus, på samma sätt som det exempelvis är en enorm fördel att kunna erbjuda Äktenskapskursen online så att småbarnsföräldrar kan vara med från egna soffan.

Dessa saker nämnda som exemplifiering av min poäng: Det digitala har visat sig vara ett viktigt komplement för att nå andra människor än annars. Jag är övertygad om att det inte är unikt för oss och vår verksamhet, det säger något allmänt och är därmed viktigt för kristenheten att reflektera över och tänka in om ambitionen är att nå brett.

Redan innan pandemin hade amerikanska Saddleback Church, grundad och ledd av pastor Rick Warren, tusentals hemgrupper online. Varför? För att möjliggöra för fler människor att få en viktig liten gemenskap där man kan samtala och be tillsammans varje vecka.

Låt oss analysera om det faktiskt finns ett fint barn att omhänderta innan vi kastar ut det med badvattnet.

—  Carl-Henric Jaktlund

Att ta sig iväg på en sådan samling, konstaterade de, är inte så enkelt för exempelvis en ensamstående småbarnsförälder eller för någon som veckopendlar i jobbet. Onlinegrupper blev ett ypperligt, helt nödvändigt, komplement för Saddleback Church i sin ambition att nå nya människor med viktig verksamhet – och detta alltså innan pandemin. Kanske kan det få vara vägledande för oss nu efter densamma?

Men hur mycket ska man egentligen behöva förändra och addera? Det är en rimlig och relevant fråga, och det finns förstås ingen självklar automatik att man som kyrka måste lägga till allt som någon i samtiden ropar efter. Granskning av vad som är nyttigt och sunt måste med självklarhet ställas, prövning behöver ske.

Grundläggande gäller dock en betjänande iver i Jesu fotspår, sammanfattad på följande sätt av Paulus: “Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt.”

Låt oss analysera om det faktiskt finns ett fint barn att omhänderta innan vi kastar ut det med badvattnet. Även i smärta kan välsignelser uppenbaras och dörrar inför framtiden och till nya människohjärtan öppnas.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar