Debatt

Vaccinera dig av plikt och lojalitet mot andra

Om det är allas gemensamma plikt att förhindra död är det etiskt tveksamt att ett fåtal utnyttjar att alla andra vaccinerar sig så att de ska slippa ta eventuella risker, skriver Timoteus Lind.

Just nu är det mycket mediafokus på vaccination i samband med covid-19. Diskussioner om vaccins vara eller icke vara är inte en ny företeelse. Inte heller vaccin i sig.

Som rektor på en grundskola stöter jag regelbundet på föräldrar som inte vill vaccinera sina barn, en företeelse som verkar öka i Sverige.

I vårt land är det inte lag på att barn ska vaccineras utan något som föräldrar får bestämma fritt. I vissa länder, som exempelvis Serbien, är det ett påtagligt problem att föräldrar inte vill låta barnen vaccinera sig men inte heller där finns vaccinationstvång. Däremot får barnen inte längre gå i skolan, utan föräldrar får lösa läroplikten själva för att inte utsätta andra barn för onödig smittorisk. Något som är möjligt eftersom de flesta länder i Europa har just läroplikt, inte skolplikt, det senare unikt för enbart Sverige och delar av Tyskland.

Det är min absoluta uppfattning att det är ett dåligt beslut för barn att inte få bli vaccinerade. Föräldrar som motsätter sig vaccination är oftast föräldrar med låg utbildning och från kulturer med stor misstro mot vetenskap, varför jag känner att vi åtminstone måste informera och problematisera kring deras beslut. Det känns viktigt att säkerställa att de tar ett beslut baserat på upplysning och kunskap, snarare än rädsla och fördomar.

Samtalen jag, med hjälp av skolhälsovården, har kring vaccinationen brukar följa ett visst mönster.

Först brukar vi berätta att det absolut vanligaste valet som föräldrar gör är att vaccinera sina barn och endast ett litet fåtal tackar nej. Här brukar jag hänvisa till statistiken från mitten av 2010-talet där endast 0,4 procent av barnen i åk 6 inte är vaccinerade mot polio och difteri.

Ibland blir jag sugen på att föra en mer moralisk diskussion om vad det innebär att vara en samhällsmedborgare.

—  TImoteus Lind

Andra steget brukar vara att informera om vad vaccinet ska skydda mot och berätta lite om sjukdomarna. Vi berättar om hur tusentals barn i Sverige dog varje år i difteri före införandet av allmän vaccination, och att dödligheten för dem som smittas fortfarande är hög. Är föräldrarna fortfarande övertygande om att det är bättre att riskera dödliga sjukdomar än utsättas för ett vaccin brukar vi tala lite om vaccinets 200 år långa historia, där smittkoppor utrotats och polio är nästintill utrotat och bara finns kvar i tre länder i hela världen på grund av den framgångsrika vaccinationen.

Sedan beskriver jag hur det påverkar oss att leva i en värld där vi reser allt mer. Smittor sprider sig och det kommer vara allt mer riskabelt att inte vaccinera sig. TBC var exempelvis utrotat i Sverige 1975 men har därefter återkommit med nyinflyttad befolkning.

Även flockimmunitet blir svårare att lita på, eftersom stora inhemska grupper väljer bort vaccin. Tidigare har till exempel antroposoferna i Järna klarat sig ganska bra trots att de väljer bort vaccin. Nu är där i stort sett varje år mässlingutbrott. Polio har upptäckts i Östeuropa och utbrott av röda hund har upptäckts i Europa, bland annat i just Järna.

Är föräldrarna fortfarande ovilliga att låta sina barn ingå i barnvaccinationsprogrammet brukar jag titta dem djupt i ögonen, säga att jag vet att de älskar sina barn och att jag vet att de vill deras bästa, att jag personligen tackar Gud för att svenska barn erbjuds dyra vaccin men respekterar deras beslut och att de får höra av sig om de ångrar sig.

Ibland blir jag sugen på att föra en mer moralisk diskussion om vad det innebär att vara en samhällsmedborgare. Om allas gemensamma plikt att förhindra död och att det är etiskt tveksamt att ett fåtal utnyttjar att alla andra vaccinerar sig så att de ska slippa ta eventuella risker.

Min känsla är att just plikt är något vi inte längre förväntas lära barn eller föräldrar.

—  Timoteus Lind

Jag låter bli då jag inte är säker på att skolan förväntas be människor känna plikt och lojalitet mot resten av barnen och nationen. Min känsla är att just plikt är något vi inte längre förväntas lära barn eller föräldrar, utan att dagens förväntningar ligger på att utveckla barnen till hyperindividualister.

För mig är det därför superspännande att vi nu har en jättediskussion kring vaccination. Jag ser att samma brist på debatt kring det moraliskt-etiska lyser med sin frånvaro i coronavaccindebatten.

Själv tänker jag vaccinera mig när jag får chansen. Ett av skälen är att jag tycker att alla bör “ta en för laget”. Det är min personliga åsikt. Å andra sidan är jag en av alla dem som begravt en släkting eller nära vän som dött av covid-19. Måhända har det påverkat min syn på vår plikt som medmänniskor.

Jag tror inte det går att bygga ett samhälle på extrem individualism, utan på allas uppoffringar för att klara stora utmaningar såsom pandemier, krig, svält och andra katastrofer. Hittills har just vaccination varit det enda sättet som vi lyckosamt bekämpat pandemier i historien.

Fler artiklar för dig