En märklig företeelse inträffade i Herrens hus på 600-talet f Kr. En präst hittade helt oväntat lagboken. Ryktet började gå i tempelkretsen att man upptäckt Herrens föreskrifter om hur han förväntade sig att Guds folk skulle leva och tillbe honom. Denna sensationella upptäckt finns återgiven i 2 Krönikeboken kapitel 6.
Upptäckten gjordes av Hilkia som förpassade boken vidare. Den nådde slutligen kung Josia. Lyckligtvis var denne kung en av de mest gudfruktiga regenterna i Juda rikes historia. Han gav order om att utforska vad som stod skrivet i boken som hittats. Det blev startskottet på en omfattande väckelse under Josias tid.
Kan denna berättelse ha någon som helst relevans för vår tid? Texten går inte att misstolka, Guds eget ord hade verkligen tappats bort av prästerskapet i Guds hus. Det verkar som att det bland de styrande var en sensationell upptäckt som gjorts. Det som var själva grunden för deras uppgift hade tappats bort i deras viktiga roll som Guds talesmän.
Finns det en risk att något sådant kan hända i vår kristenhet? Det finns uppenbarligen en fara också i vår tid att Guds ords verkliga auktoritet över våra liv kan hamna i något undangömt skrymsle. Helt enkelt att så misshandla Guds ord genom teologiska krumbukter och genom rena trollerikonster tar bort dess verkliga budskap och kraft. När så sker begår vi samma misstag som prästerskapet gjorde på Josias tid.
Vi är i stort behov av en evangelisk väckelse där den helige Ande intar första platsen i församlingens liv. Den samme helige Ande som inspirerade Nya testamentets författare kan också hjälpa oss nutida kristna att förstå och tillämpa Guds ord på det sätt som Herren själv avsett. Om våra biblar blivit undanskuffade och samlat damm är det hög tid för varje församling och varje troende att plocka fram dem, och med den helige Andes hjälp utforska dess verkliga budskap. “Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.” (Hebr. 4:12)
